Nu har jag passerat tre veckor som förkyld ungefär och nu känns det som om allt börjar om igen. Det känns i alla fall inte särskilt bra och jag får andningspanik igen, nu verkar inte antihistaminerna fungera något vidare längre. Nässlemhinnorna är ganska trasiga gissar jag och nu tror jag nästan att luftrören korkat igen också för nu känns det som det sitter något i bröstkorgen och trycker och jag hostar och hostar, fast förgäves.
Har ringt till Vårdguidens rådgivning utan att få så mycket hjälp, men kan jag bara överleva natten trots extratimmen så tänker jag ta mig till Solna-Sundbybergs närakut i morgon bitti.
Blir lite orolig för bebisarna när jag mår så här j-la risigt, men tror i och för sig inte att de tar någon större skada.
När ska jag få bli frisk igen? :/
Om jag inte visste att det skulle göra täppan värre så skulle jag gråta en skvätt här nu för jag är så trött…
*** kort sömn ***
Nu har jag fått sova ett par timmar och nyss ringt till Solna-Sundbybergs Närakut och fått en tid till nu på morgonen, men redan under samtalet så flaggade sköterskan och sa att jag nog blir vidareskickad till KS för att jag är gravid och de kan göra en bättre bedömning där.
Nu måste jag bara se till och få upp min trötte make som jag håller vaken med mitt hostande och vankande. Åtminstone verkar han börja vänja sig vid att jag är uppe och vankar, för det lär det bli mer av, fast förhoppningsvis blir det istället p g a bebisarnas hålligång snarare än nästäppan.
Hemresan
Första gången i babyskydden för transporten hem!
2010/10/31
2010/10/24
Hemsk avvänjning
Förkylningen som jag fick ärva av min älskade make började gå över redan efter ca en vecka men sen börjar den del som jag tycker är värst, när allt infekterat slem och snor ska ut ur kroppen. Och eftersom mina slemhinnor i näsa och bihålor redan var svullna av själva graviditeten så hade jag inte kunnat överleva utan avsvällande nässpray som t ex Nezeril och Nasin. Att sedan "gå av" dessa medel är inte det lättaste och är besvärligt när ens slemhinnor är normala. Det blev ett helvete när jag i fredags nådde tiodagars gränsen för användandet av dessa helvetesmediciner!
När jag kom hem från jobbet så var jag supertrött, hade sovit dåligt natten innan också av den vanliga "insomningsångesten", så jag ville helst lägga mig att vila. Men se det gick inte - hur jag än försökte att lindra nästäppan så gick det inte och ångesten blev svårare och svårare. Till slut försökte jag kontakta vårdcentralen men där var alla sköterskor upptagna med patienter och jag var tvungen att vänta till efter kl. 17.
Så när jag väl ringde så fick jag lämna mitt telefonnummer för att bli uppringd - vilket dröjde en halv evighet. Men när en sköterska väl ringde upp så mötes jag av massor med sympati och en tid kl. 19.00 samma kväll! Det är service det. Hade ingen aning vilken hjälp de skulle kunna erbjuda mig, men jag tänkte att det löser sig väl! Oroade mig för att inte få ut eventuella recept eftersom klockan skulle vara mycket när jag väl var klar. Det var en ogrundad oro - Ica Maxi ett kvarter bortanför vårdcentralen har numera ett apotek inne i butiken som är öppet till kl. 22.00.
Hur som så fick jag ta ett blodprov nästan på en gång - fick vänta kanske 5-10 minuter efter att jag "checkat in" i receptionen! Jag gissar att dom testar för influensa eller något - tänkte inte på att fråga, jag var så tacksam för att få komma dit och ev. få hjälp! Efter ytterligare kanske 10 minuter så fick jag träffa en kvinnlig och mycket moderlig läkare! Jag möttes återigen av stor sympati och en "can-do-attitude". Efter lite slående i Fass och kontrollerande i deras receptverktyg så att de olika mediciner som hon skrev ut och den jag redan har (Rhinocort nässpray) inte inverkar negativt på varandra, så hittade hon två olika antihistamin-mediciner som jag kunde prova. Tanken är att de ska provas var och en för sig, men hon kontrollerade att de kan kombineras om så skulle behövas.
Jag gick direkt till Ica och hämtade ut båda recepten. Jag tog en tablett av den ena sorten redan på vägen hem från affären, för att den skulle börja verka så snart som möjligt.
Trots det så var fredagen och natten till lördagen en jobbig natt då jag bara sov ungefär tre timmar totalt, men allt eftersom dagen gick så blev besvären mildare och mildare. Det verkar dock som att Rinexinet som jag nu tar två ggr om dagen, verkar ungefär tio timmar istället för tolv, så kanske skulle jag behöva ta den tre ggr om dagen, alternativt skjuta fram intaget ca två timmar varje gång. Det sistnämnda förslaget skulle då innebära att jag måste ta medicinen mitt i natten så småningom och det fungerar nog inte något vidare. Ska kolla med gynläkaren på MVC på tisdagkväll när jag ska dit och prata sjukskrivning om hon vet om jag kan höja dosen med en tablett om dagen. Det skulle vara optimalt tills dess jag fått ut allt förkylningsvirus ur kroppen, åtminstone!
Vi får se!
Idag har jag varit in till Blooms på Hornsgatan och träffat tre av mina "lattemamma"-kompisar och har mått alldeles förträffligt! De är så mysiga och två av dom har redan fått sina telningar (enligar) under sensommaren och den tredje väntar tvillingar precis som jag fast två veckor efter mig!
Tjejerna och bebbarna är så mysiga och vi har alltid massor att prata om. Av oss som träffades idag så är vi tre som gjort äggdonation och den fjärde är antingen ett hemmagjort- eller "vanligt" ivf-barn! Så vi har alla haft någon form av svårighet att bilda familj, men har slutligen lyckats!
När jag kom hem från jobbet så var jag supertrött, hade sovit dåligt natten innan också av den vanliga "insomningsångesten", så jag ville helst lägga mig att vila. Men se det gick inte - hur jag än försökte att lindra nästäppan så gick det inte och ångesten blev svårare och svårare. Till slut försökte jag kontakta vårdcentralen men där var alla sköterskor upptagna med patienter och jag var tvungen att vänta till efter kl. 17.
Så när jag väl ringde så fick jag lämna mitt telefonnummer för att bli uppringd - vilket dröjde en halv evighet. Men när en sköterska väl ringde upp så mötes jag av massor med sympati och en tid kl. 19.00 samma kväll! Det är service det. Hade ingen aning vilken hjälp de skulle kunna erbjuda mig, men jag tänkte att det löser sig väl! Oroade mig för att inte få ut eventuella recept eftersom klockan skulle vara mycket när jag väl var klar. Det var en ogrundad oro - Ica Maxi ett kvarter bortanför vårdcentralen har numera ett apotek inne i butiken som är öppet till kl. 22.00.
Hur som så fick jag ta ett blodprov nästan på en gång - fick vänta kanske 5-10 minuter efter att jag "checkat in" i receptionen! Jag gissar att dom testar för influensa eller något - tänkte inte på att fråga, jag var så tacksam för att få komma dit och ev. få hjälp! Efter ytterligare kanske 10 minuter så fick jag träffa en kvinnlig och mycket moderlig läkare! Jag möttes återigen av stor sympati och en "can-do-attitude". Efter lite slående i Fass och kontrollerande i deras receptverktyg så att de olika mediciner som hon skrev ut och den jag redan har (Rhinocort nässpray) inte inverkar negativt på varandra, så hittade hon två olika antihistamin-mediciner som jag kunde prova. Tanken är att de ska provas var och en för sig, men hon kontrollerade att de kan kombineras om så skulle behövas.
Jag gick direkt till Ica och hämtade ut båda recepten. Jag tog en tablett av den ena sorten redan på vägen hem från affären, för att den skulle börja verka så snart som möjligt.
Trots det så var fredagen och natten till lördagen en jobbig natt då jag bara sov ungefär tre timmar totalt, men allt eftersom dagen gick så blev besvären mildare och mildare. Det verkar dock som att Rinexinet som jag nu tar två ggr om dagen, verkar ungefär tio timmar istället för tolv, så kanske skulle jag behöva ta den tre ggr om dagen, alternativt skjuta fram intaget ca två timmar varje gång. Det sistnämnda förslaget skulle då innebära att jag måste ta medicinen mitt i natten så småningom och det fungerar nog inte något vidare. Ska kolla med gynläkaren på MVC på tisdagkväll när jag ska dit och prata sjukskrivning om hon vet om jag kan höja dosen med en tablett om dagen. Det skulle vara optimalt tills dess jag fått ut allt förkylningsvirus ur kroppen, åtminstone!
Vi får se!
Idag har jag varit in till Blooms på Hornsgatan och träffat tre av mina "lattemamma"-kompisar och har mått alldeles förträffligt! De är så mysiga och två av dom har redan fått sina telningar (enligar) under sensommaren och den tredje väntar tvillingar precis som jag fast två veckor efter mig!
Tjejerna och bebbarna är så mysiga och vi har alltid massor att prata om. Av oss som träffades idag så är vi tre som gjort äggdonation och den fjärde är antingen ett hemmagjort- eller "vanligt" ivf-barn! Så vi har alla haft någon form av svårighet att bilda familj, men har slutligen lyckats!
2010/10/23
Heldag på Karro
Onsdagen betydde i stort sett en heldag på Karolinska i Solna, först ultraljud vid lunchtid, sedan ett läkarbesök på special-mödravården några timmar senare. Sen gjorde vi faktiskt ett avbrott då jag åkte hem till Maffe och Tor åkte till jobbet en stund, för att åka dit igen till kvällen för att gå på föreläsningen/infokvällen för blivande föräldrar.
Om vi börjar med ultraljudet så var det främst för att kolla notch-flödet, dvs hur bra blodgenomströmningen är från mina kärl in till livmodern, men bebisarna blev även mätta för att beräkna ålder och vikt.
Mina kärl var utmärkta och det var ingen jätteöverraskning eftersom jag alltid haft lättstuckna ådror! :)
Bebisarna jämförs enligt kurvan för enlingar, vilket i sig är lite konstigt när det finns en hel del data omkring tvillingars tillväxt. Men jämfört med enlingar så ligger våra två småttingar bara 10-11% under tillväxtkurvan. I klarspråk betyder det straxt över 600 g stycket! :D
Det känns bra att de först och främst är lika stora, och för det andra har bra tillväxt!
Informationskvällen var också bra och bekräftade att det blir rätt för oss att välja Karolinska i Solna som förlossningssjukhus! Bara allt vi fick lära oss om hur man arbetar på Neonatalen, med för tidigt födda barn och vilken framgång de har med småttingar i ungefär tvillingarnas ålder nu, fick vågskålen att väga över till Karros favör!
De tre barnmorskorna som var där och presenterade sig och sina respektive avdelningar var oerhört professionella och visade sådan värme och glädje över sitt yrke att man kunde då rakt inte låta bli att känna sig entusiasmerad.
Valet av förlossningssjukhus blir enkelt!
Om vi börjar med ultraljudet så var det främst för att kolla notch-flödet, dvs hur bra blodgenomströmningen är från mina kärl in till livmodern, men bebisarna blev även mätta för att beräkna ålder och vikt.
Mina kärl var utmärkta och det var ingen jätteöverraskning eftersom jag alltid haft lättstuckna ådror! :)
Bebisarna jämförs enligt kurvan för enlingar, vilket i sig är lite konstigt när det finns en hel del data omkring tvillingars tillväxt. Men jämfört med enlingar så ligger våra två småttingar bara 10-11% under tillväxtkurvan. I klarspråk betyder det straxt över 600 g stycket! :D
Det känns bra att de först och främst är lika stora, och för det andra har bra tillväxt!
Informationskvällen var också bra och bekräftade att det blir rätt för oss att välja Karolinska i Solna som förlossningssjukhus! Bara allt vi fick lära oss om hur man arbetar på Neonatalen, med för tidigt födda barn och vilken framgång de har med småttingar i ungefär tvillingarnas ålder nu, fick vågskålen att väga över till Karros favör!
De tre barnmorskorna som var där och presenterade sig och sina respektive avdelningar var oerhört professionella och visade sådan värme och glädje över sitt yrke att man kunde då rakt inte låta bli att känna sig entusiasmerad.
Valet av förlossningssjukhus blir enkelt!
2010/10/19
Svårt att sova och andra små problem
De senaste nätterna har jag haft problem vid insomningen, dels har jag svårt att hitta en bekväm ställning för nästäppan och allt mjukare bäckenleder har olika "krav" på vad som känns bra, och dels så känns det som om kroppen glömt bort hur den ska andas när jag sover, i alla fall precis i insomningsögonblicket! Det är en irrationell känsla, men en känsla som är svårt att handskas med. Tricket som fungerade natten till måndag var att läsa tills jag i stort sett somnade med boken i handen, då har hjärnan annat att syssla med än att tänka på andningen! Samma sak hände igår, men då var jag för trött för att läsa och Tor fick istället stryka mig över ryggen en stund och det verkar ha fungerat!
Ibland känns det som om det är för trångt i sängen, med alla kuddar som jag behöver för att stödja diverse kroppsdelar plus jycken som ska tränga sig in, helst där det blir lite obekvämt för mig, så blir det trångt och ibland varmt och då liksom kryper det i mig.
Igår kom det ett brev som gjorde mig olustig, det var från min fasters gamla barndomskompis som bor i Paris för det mesta men som besöker Sverige ett par ggr om året. I brevet berättar hon att hon lyckats spåra min faster, till ett servicehus! VA!!! Vaddå spåra...? Har inte socialtjänsten någon koll på närmast anhöriga - jag har inte hört ett ljud om detta!
Tydligen så har de tagit med varenda pinal från gamla lägenheten till nya servicelägenheten, men det står i kartonger i stort sett överallt och att packa upp och gå igenom kan servicehusets personal inte vara behjälpliga med utan det måste vi anhöriga göra! Ja det är ju en omöjlighet för mig att kunna hjälpa till med, under det närmsta 18 månaderna skulle jag vilja påstå... Då återstår bara mina syskon och eventuellt min snälla mamma, men de bor samtliga flera timmars resa från Stockholm...
Helt j-la idiotiskt!
Just nu sitter jag på jobbet och det är ganska lugnt för tillfället, men jag känner hur min kropp protesterar mot att sitta vid ett skrivbord med fötter och ben neråt. Jag kan bara sitta med benen i högläge så länge jag inte jobbar eller vill kolla på datorns skärmar.
Det är som ett stort kroppsligt obehag och jag kan tala om att knoddarna INTE gillar det! Dom simmar runt och orsakar en känsla av fjärilar i magen. Klart obehagligt i längden.
Tänker prata med läkaren på Special-MVC imorgon om hur det känns i kroppen efter en dags arbete och hur lite jag kan gå ifrån och vila under en arbetsdag! Jag vill inte jobba mer, och inte vill jag börja ta ut föräldrapenning för tidigt heller, men blir det nödvändigt så gör jag naturligtvis det.
Idag går jag in i vecka 25 och i all dokumentation som vi fått från Tvillingklubben så står det att kvinnor som väntar tvillingar brukar och bör bli sjukskrivna kring vecka 20-25! Varför sitter jag då här och mår dåligt!?
Ibland känns det som om det är för trångt i sängen, med alla kuddar som jag behöver för att stödja diverse kroppsdelar plus jycken som ska tränga sig in, helst där det blir lite obekvämt för mig, så blir det trångt och ibland varmt och då liksom kryper det i mig.
Igår kom det ett brev som gjorde mig olustig, det var från min fasters gamla barndomskompis som bor i Paris för det mesta men som besöker Sverige ett par ggr om året. I brevet berättar hon att hon lyckats spåra min faster, till ett servicehus! VA!!! Vaddå spåra...? Har inte socialtjänsten någon koll på närmast anhöriga - jag har inte hört ett ljud om detta!
Tydligen så har de tagit med varenda pinal från gamla lägenheten till nya servicelägenheten, men det står i kartonger i stort sett överallt och att packa upp och gå igenom kan servicehusets personal inte vara behjälpliga med utan det måste vi anhöriga göra! Ja det är ju en omöjlighet för mig att kunna hjälpa till med, under det närmsta 18 månaderna skulle jag vilja påstå... Då återstår bara mina syskon och eventuellt min snälla mamma, men de bor samtliga flera timmars resa från Stockholm...
Helt j-la idiotiskt!
Just nu sitter jag på jobbet och det är ganska lugnt för tillfället, men jag känner hur min kropp protesterar mot att sitta vid ett skrivbord med fötter och ben neråt. Jag kan bara sitta med benen i högläge så länge jag inte jobbar eller vill kolla på datorns skärmar.
Det är som ett stort kroppsligt obehag och jag kan tala om att knoddarna INTE gillar det! Dom simmar runt och orsakar en känsla av fjärilar i magen. Klart obehagligt i längden.
Tänker prata med läkaren på Special-MVC imorgon om hur det känns i kroppen efter en dags arbete och hur lite jag kan gå ifrån och vila under en arbetsdag! Jag vill inte jobba mer, och inte vill jag börja ta ut föräldrapenning för tidigt heller, men blir det nödvändigt så gör jag naturligtvis det.
Idag går jag in i vecka 25 och i all dokumentation som vi fått från Tvillingklubben så står det att kvinnor som väntar tvillingar brukar och bör bli sjukskrivna kring vecka 20-25! Varför sitter jag då här och mår dåligt!?
2010/10/15
På bättringsvägen
Fortfarande förkyld, fast på bättringsvägen. Åtminstone med hjälp av mediciner, receptfria sådana som är okej när man är gravid. Utan dom skulle jag inte kunna andas ordentligt och det skulle göra ordentligt ont att hosta!
Jag väcker nog bebisarna med min hosta på kvällen när vi lägger oss som jag skräller och har mig.
Hoppas att jag inte behöver använda nässprayen så länge till, vill inte förstöra mina slemhinnor i onödan!
Vi bytte grupp för Föräldrautbildningen, är tillbaka vid tre måndagkvällar med start första november så vi slapp gå igår mellan 8 och 10. Den här gruppen leds av min barnmorska och det var den vi tänkt oss från början, men så blev det för få föräldrapar i den och den ställdes in, för att raskt bli av igen!
Det kändes bra att byta tillbaka till Evas grupp, även om det hade varit roligt att börja redan nu, men vi kan vänta två veckor!
Igår var jag så på rygginformation hos sjukgymnasterna, det mesta var sånt jag redan läst mig till, men det var trots allt en del matnyttigt som information om hjälpmedel! Trodde i och för sig i min enfald att man fortfarande fick låna såna saker, men icke! Vi fick i alla fall prova stödbälten och fick reda på var man får tag i dem. Har beställt ett bälte idag - insåg att om det känns skönt redan nu, tänk hur mycket mer nytta jag kommer att ha av det sen när jag blir ännu större och det blir storhelgsfixardags!
Sedan i måndags har bebisarna sparkat så man kan känna det på utsidan, inte särskilt ofta och sällan mer än ett par sparkar i taget! Igår kväll så låg vi och kollade på när det rörde sig i magen, ser jätteroligt ut och precis som när jag kände de första fosterrörelserna eller såg bebisarna sparka och vifta vid det första ultraljudet, så fylldes jag av samma lyckokänsla! Allting blir så mycket verkligare för varje framsteg! :)
Jag väcker nog bebisarna med min hosta på kvällen när vi lägger oss som jag skräller och har mig.
Hoppas att jag inte behöver använda nässprayen så länge till, vill inte förstöra mina slemhinnor i onödan!
Vi bytte grupp för Föräldrautbildningen, är tillbaka vid tre måndagkvällar med start första november så vi slapp gå igår mellan 8 och 10. Den här gruppen leds av min barnmorska och det var den vi tänkt oss från början, men så blev det för få föräldrapar i den och den ställdes in, för att raskt bli av igen!
Det kändes bra att byta tillbaka till Evas grupp, även om det hade varit roligt att börja redan nu, men vi kan vänta två veckor!
Igår var jag så på rygginformation hos sjukgymnasterna, det mesta var sånt jag redan läst mig till, men det var trots allt en del matnyttigt som information om hjälpmedel! Trodde i och för sig i min enfald att man fortfarande fick låna såna saker, men icke! Vi fick i alla fall prova stödbälten och fick reda på var man får tag i dem. Har beställt ett bälte idag - insåg att om det känns skönt redan nu, tänk hur mycket mer nytta jag kommer att ha av det sen när jag blir ännu större och det blir storhelgsfixardags!
Sedan i måndags har bebisarna sparkat så man kan känna det på utsidan, inte särskilt ofta och sällan mer än ett par sparkar i taget! Igår kväll så låg vi och kollade på när det rörde sig i magen, ser jätteroligt ut och precis som när jag kände de första fosterrörelserna eller såg bebisarna sparka och vifta vid det första ultraljudet, så fylldes jag av samma lyckokänsla! Allting blir så mycket verkligare för varje framsteg! :)
2010/10/13
Förkyld mitt i natten
Är uppe och väntar på att nästäppan i ena näsborren ska släppa…
Åkte på Tors förkylning. Trodde nästan att jag skulle klara mig, men nej. Den slog till i söndags eftermiddag som en hammare i huvudet. Från ena stunden till nästa.
Jag var så stoisk att jag åkte till jobbet. Jag hade blivit inkallad i stället för en sjuk kollega - ironiskt nog - men hade sinnesnärvaro vid tillfället för informationen att flagga för att jag ev. kunde vara sjuk vid det laget. Eftersom jag inte kände att jag var "tillräckligt" sjuk för att skicka passen vidare på söndagskväll så åkte jag i alla fall till jobbet och öppnade. Började kl. 06.00. Redan vid sjutiden började febern göra sig påmind och jag mejlade och smsade nästa kollega på tur. När han inte hört av sig vid niotiden så ringde jag in honom i stället. Vid tiotiden kom han och löste av mig.
Hur som helst så kraschade jag så snart jag kom hem - hämtade täcke o kudde från sovrummet och lade mig på soffan och slog på teven. Det tog inte mer än tio minuter så slumrade jag till tevens sövande ljud!
Förloppet från ont-i-halsen-så-jag-kan-dö till snuvigare-än-snuvigast-snälla-befria-mig-från-plågorna har gått på två dagar och det är värsta stadiet, tyvärr verkar det vara ett tag… :(
Hoppas bara jag känner mig bättre till på torsdag, då är det dags för första kurstillfället på Föräldrautbildningen, och jag har även en rygginformationsträff hos sjukgymnasterna samma dag. För att inte nämna vattengympan, som jag nog får ta det väldigt försiktigt på om jag inte blir bra mirakelsnabbt.
Nästa vecka är händer det mycket, på onsdagen ska vi till Karolinska för notch-ultraljudet vid 11.30 och sedan har jag ett läkarbesök på specialmödravården där kl.13.30. Har befriat Tor från att följa med på det, även om det är skönt att ha ett extra par öron med som hjälper mig att komma ihåg saker som sägs. Får kanske försöka göra anteckningar och be läkaren upprepa sådant som är extra viktigt. Och på torsdag är det andra kurstillfället på Föräldrautbildningen.
Sen är det nog dags för att gå på någon av Karolinskas infoträffar för blivande föräldrar som ligger på onsdagskvällar och just 20 och 27 i oktober.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig igen - nu har nästäppan släppt!
Natti, natti!
Åkte på Tors förkylning. Trodde nästan att jag skulle klara mig, men nej. Den slog till i söndags eftermiddag som en hammare i huvudet. Från ena stunden till nästa.
Jag var så stoisk att jag åkte till jobbet. Jag hade blivit inkallad i stället för en sjuk kollega - ironiskt nog - men hade sinnesnärvaro vid tillfället för informationen att flagga för att jag ev. kunde vara sjuk vid det laget. Eftersom jag inte kände att jag var "tillräckligt" sjuk för att skicka passen vidare på söndagskväll så åkte jag i alla fall till jobbet och öppnade. Började kl. 06.00. Redan vid sjutiden började febern göra sig påmind och jag mejlade och smsade nästa kollega på tur. När han inte hört av sig vid niotiden så ringde jag in honom i stället. Vid tiotiden kom han och löste av mig.
Hur som helst så kraschade jag så snart jag kom hem - hämtade täcke o kudde från sovrummet och lade mig på soffan och slog på teven. Det tog inte mer än tio minuter så slumrade jag till tevens sövande ljud!
Förloppet från ont-i-halsen-så-jag-kan-dö till snuvigare-än-snuvigast-snälla-befria-mig-från-plågorna har gått på två dagar och det är värsta stadiet, tyvärr verkar det vara ett tag… :(
Hoppas bara jag känner mig bättre till på torsdag, då är det dags för första kurstillfället på Föräldrautbildningen, och jag har även en rygginformationsträff hos sjukgymnasterna samma dag. För att inte nämna vattengympan, som jag nog får ta det väldigt försiktigt på om jag inte blir bra mirakelsnabbt.
Nästa vecka är händer det mycket, på onsdagen ska vi till Karolinska för notch-ultraljudet vid 11.30 och sedan har jag ett läkarbesök på specialmödravården där kl.13.30. Har befriat Tor från att följa med på det, även om det är skönt att ha ett extra par öron med som hjälper mig att komma ihåg saker som sägs. Får kanske försöka göra anteckningar och be läkaren upprepa sådant som är extra viktigt. Och på torsdag är det andra kurstillfället på Föräldrautbildningen.
Sen är det nog dags för att gå på någon av Karolinskas infoträffar för blivande föräldrar som ligger på onsdagskvällar och just 20 och 27 i oktober.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig igen - nu har nästäppan släppt!
Natti, natti!
2010/10/10
Diverse händelser under de senaste två veckorna
Förrförra torsdagen var vi hos barnmorskan för en vanlig kontroll. Hon kollade mitt blodtryck som var bra, värre var det med mitt blodvärde som sjunkit från 136 vid inskrivningen till 108, så nu är det järntabletter i dubbel dos, åtminstone tills jag kommer ikapp.
Har tack och lov hittat en brustablett som smakar apelsin som funkar - fick tipset att prova blutsaft, men jag fixar inte ens lukten av det. Tor har tagit det i perioder när han var blodgivare för at boosta sitt eget blodvärde så jag vet vad det luktar…
Dagen innan barnmorskan var Tors födelsedag, så var jag på Ica vid jobbet och handlade lite mat. Det sista jag skulle ha innan jag var klar var en påse med rotfrukter ur frysdiskarna - naturligtvis fanns det bara två påsar av det jag skulle ha så de låg allra längst ner i disken. Dit når inte jag av mig själv och dessvärre fanns det ingen i närheten som jag kunde be om hjälp. Vilket jag gör om någon finns tillgänglig, annars brukar jag hoppa upp på diskens kant och hänga mig ner i disken för att fiska upp det jag behöver. Detta var vad jag valde att göra! Urkorkat - eftersom det faktiskt gjorde ont i magen sedan.
Så det var extra tur att vi skulle till barnmorskan dagen efter…
Hos barnmorskan fick vi också lyssna till bebisarnas hjärtan som tickade på i godkända hastigheter, men dom gillade inte att hon tryckte dopplern mot magen för dom smet undan så snart hon hittat dem! :)
Ettan var mycket omöjlig och flyttade på sig hela tiden, medan tvåan var lite svårare att hitta till en början, just för att hon ligger så högt upp och långt bak i livmodern. När man väl lokaliserar henne så är hon lättare att följa för hon smiter inte så långt, hon bara flyttar sig lite.
Nästa händelse kom under nästaföljande torsdag, då hade jag jobbat tre av fyra dagar och haft det ganska stressigt, samt att jag fått lite klåda från svamp i underlivet! Mindre trevligt, men tydligen extra vanligt om man som jag går på vattengympa en gång i veckan!
Hur som helst så kände jag mig mycket tung och trött på vägen hem från jobbet, och magen kändes väldigt spänd. Dessutom så hade jag lite ont i ena ljumsken. När jag kom hem gick jag på toa och gjorde nummer två - då lättade spändheten. Sen ringde Tor och jag tog med Maffe för att möta honom vid tunnelbanan. När jag gick på toa igen sen vi kom hem igen så hjälpte jag nog till och kliade lite med toapapperet. Så när jag kollade på papperet, som jag alltid gör, så var det blod på det - hjärtat sjönk och hjärnan slutade fungera. Alla symptomen tillsammans gjorde mig förskräckt så jag försökte först att ringa MVC, men där svarar ingen utanför kontorstid, så då ringde jag gynakuten på KS, även om jag nog skulle ha ringt direkt till förlossningen eftersom jag var över 22v0d. Hur som helst blir man kopplad till sjukvårdsrådgivningen efter kl.17. Där fick jag prata med en sköterska som hjälpte till att bena ut vad alla symptomen kunde betyda var och en på egen hand och vilka som hörde ihop. Vi kom fram till att eftersom blödningen var enstaka och troligast berodde på att jag kliat sönder en slemhinna bara, och att spändheten släppt efter toabesöket - så var det nog inte något att oroa sig för. Jag talade om för henne att jag hade vattengympa samma kväll och att det är min barnmorska som håller i det och att jag kunde prata med henne om det hela direkt. Det tyckte sköterskan var en bra idé och vi lät det stanna vid det. Jag hade dessutom lugnat ner mig och insåg att det var varje symptom för sig självt och inga hörde ihop!
Jag gick till vattengympan och pratade med min barnmorska och hon höll med och sa att jag skulle ta det extra lugnt i vattnet. Vilket jag gjorde!
Har också varit till min vanliga doktor och fått kortisonspray mot min nattsnuva och nu sover jag jättebra, och i ett svep från det jag somnar till ca 5-6 på morgonen utan toabesök mitt i natten.
I fredags var jag på Underbara Barn-mässan i Älvsjö med min "lattemamma"-grupp. Där fick jag en chans att kolla närmare på vagnen vi velat se! Den håller absolut måttet och nu är den beställd - firman som var på mässan hade ett oslagbart mässpris så vi slog till och beställde den. :)
Idag har jag och Tor bakat fyra st Herman-kakor - hittade ingen som ville ha/hämta en del smet.
Vi har nyss fikat lite och provat varsin skiva och den var god!
Har tack och lov hittat en brustablett som smakar apelsin som funkar - fick tipset att prova blutsaft, men jag fixar inte ens lukten av det. Tor har tagit det i perioder när han var blodgivare för at boosta sitt eget blodvärde så jag vet vad det luktar…
Dagen innan barnmorskan var Tors födelsedag, så var jag på Ica vid jobbet och handlade lite mat. Det sista jag skulle ha innan jag var klar var en påse med rotfrukter ur frysdiskarna - naturligtvis fanns det bara två påsar av det jag skulle ha så de låg allra längst ner i disken. Dit når inte jag av mig själv och dessvärre fanns det ingen i närheten som jag kunde be om hjälp. Vilket jag gör om någon finns tillgänglig, annars brukar jag hoppa upp på diskens kant och hänga mig ner i disken för att fiska upp det jag behöver. Detta var vad jag valde att göra! Urkorkat - eftersom det faktiskt gjorde ont i magen sedan.
Så det var extra tur att vi skulle till barnmorskan dagen efter…
Hos barnmorskan fick vi också lyssna till bebisarnas hjärtan som tickade på i godkända hastigheter, men dom gillade inte att hon tryckte dopplern mot magen för dom smet undan så snart hon hittat dem! :)
Ettan var mycket omöjlig och flyttade på sig hela tiden, medan tvåan var lite svårare att hitta till en början, just för att hon ligger så högt upp och långt bak i livmodern. När man väl lokaliserar henne så är hon lättare att följa för hon smiter inte så långt, hon bara flyttar sig lite.
Nästa händelse kom under nästaföljande torsdag, då hade jag jobbat tre av fyra dagar och haft det ganska stressigt, samt att jag fått lite klåda från svamp i underlivet! Mindre trevligt, men tydligen extra vanligt om man som jag går på vattengympa en gång i veckan!
Hur som helst så kände jag mig mycket tung och trött på vägen hem från jobbet, och magen kändes väldigt spänd. Dessutom så hade jag lite ont i ena ljumsken. När jag kom hem gick jag på toa och gjorde nummer två - då lättade spändheten. Sen ringde Tor och jag tog med Maffe för att möta honom vid tunnelbanan. När jag gick på toa igen sen vi kom hem igen så hjälpte jag nog till och kliade lite med toapapperet. Så när jag kollade på papperet, som jag alltid gör, så var det blod på det - hjärtat sjönk och hjärnan slutade fungera. Alla symptomen tillsammans gjorde mig förskräckt så jag försökte först att ringa MVC, men där svarar ingen utanför kontorstid, så då ringde jag gynakuten på KS, även om jag nog skulle ha ringt direkt till förlossningen eftersom jag var över 22v0d. Hur som helst blir man kopplad till sjukvårdsrådgivningen efter kl.17. Där fick jag prata med en sköterska som hjälpte till att bena ut vad alla symptomen kunde betyda var och en på egen hand och vilka som hörde ihop. Vi kom fram till att eftersom blödningen var enstaka och troligast berodde på att jag kliat sönder en slemhinna bara, och att spändheten släppt efter toabesöket - så var det nog inte något att oroa sig för. Jag talade om för henne att jag hade vattengympa samma kväll och att det är min barnmorska som håller i det och att jag kunde prata med henne om det hela direkt. Det tyckte sköterskan var en bra idé och vi lät det stanna vid det. Jag hade dessutom lugnat ner mig och insåg att det var varje symptom för sig självt och inga hörde ihop!
Jag gick till vattengympan och pratade med min barnmorska och hon höll med och sa att jag skulle ta det extra lugnt i vattnet. Vilket jag gjorde!
Har också varit till min vanliga doktor och fått kortisonspray mot min nattsnuva och nu sover jag jättebra, och i ett svep från det jag somnar till ca 5-6 på morgonen utan toabesök mitt i natten.
I fredags var jag på Underbara Barn-mässan i Älvsjö med min "lattemamma"-grupp. Där fick jag en chans att kolla närmare på vagnen vi velat se! Den håller absolut måttet och nu är den beställd - firman som var på mässan hade ett oslagbart mässpris så vi slog till och beställde den. :)
Idag har jag och Tor bakat fyra st Herman-kakor - hittade ingen som ville ha/hämta en del smet.
Vi har nyss fikat lite och provat varsin skiva och den var god!
2010/10/06
Bildkavalkad
Här kommer lite magbilder som önskats av Circus Princess bl a:
Vecka 20
Vecka 21
Vecka 22
Vecka 23
Här är de senaste fyra veckornas bilder, vad som inte syns är att mellan v.22 och v.23 så har magen blivit bredare också. Det syns inte heller hur stor och hur mycket hårdare den blivit.
Beklagar lite att vi inte varit helt konsekventa med posen och platsen, men jag tror ändå att det framgår hur mycket som hänt på bara några veckor! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)