Helgdrama

För ovanlighetens *ironi* skull började dramat på fredagkvällen.
Jag studsade upp från soffan när jag kände hur det bara rann till i trosorna… Tor trodde att jag skulle kräkas - för vi hade varit hos Ingrossos på Focaccia-pizza och eftersom det är min favvopizza så var han rädd att jag förätit mig och skulle få magknip igen!

Jag blev lite nervös att det skulle vara vattnet som gick - men det kom bara lite grann. Så nästa oro blev att jag höll på att läcka ut fostervatten lite i taget. Det skulle i så fall resultera i inläggning.
Som vanligt när det händer nya och okända saker i graviditeten, så blir det alltid en dragkamp om vad som är vad och jag måste lägga ut texten av hur det känns försiktigt för att inte skrämma maken alltför mycket för då hittar jag inget stöd som jag ofta behöver - för jag är ju den som står där med magen och ska försöka tolka alla nya konstiga saker som händer i min kropp!
Hur som helst så ringde jag inte förlossningen förrän vid 2-tiden. Efter att ha berättat och förklarat så fick jag rådet att använda en binda och avvakta någon timme. Vi gick och la oss istället, kan inte säga att jag sov särskilt bra, men jag gjorde som hon sa.
Jag fortsatte att läcka under natten och morgonen, och efter att ha rastat Maffe ringde jag förlossningen igen för nu var vätskan inte genomskinlig utan svagt rosa.
Barnmorskan som svarade ställde ytterligare frågor och undrade om vätskan kunde vara urin och jag svarade att jag inte var helt säker på det, eftersom det som läckte kom på två olika sätt, det som jag kunde kontrollera (urin) och det som bara liksom vällde fram i små portioner (ca 2-3 msk) som jag inte kunde stoppa. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in och kontrolleras.
Jag sa att det kanske skulle dröja någon timme eller två för att jag ville vänta till maken kom hem (han var och tränade) och hon sa att vi inte skulle göra oss någon brådska.
Medan jag väntade på Tor, så försökte jag fixa så att alla olika väskor skulle vara packade så mycket som det är möjligt. Så jag tvättade upp flickornas nya mössor och vantar, samt lite annat, och packade en väska med baby- & förlossningssaker och en annan med saker jag skulle behöva om jag blev inlagd!
Vi kom väl dit någon gång vid 13.30-tiden och jag fick komma in i ett undersökningsrum direkt och fick lämna urinprov och de ville se min binda som tyvärr var ganska nybytt och inte hade något av det rosa på den. Sen sattes ctg-mätare och en pulsmätare på mig.
Och blodtrycket mättes… ingen kul historia, med tanke på att det var gränsfall på högt i onsdags när jag var hos barnmorskan.
Sedan när man mätt och tyckt att barnens hjärtljud var fina och starka så var det dags att hoppa upp i en gynstol för undersökning. Sedan gjordes ett VUL och ett vanligt UL för att konstatera att mängden fostervatten var rätt. Och det var det.
Sen togs ett blodprov och efter det fick vi åka hem!
Det enda som inte var bra, förutom att jag får gå omkring med binda för att jag läcker urin i stort sett hela tiden, var som sagt blodtrycket så nu ska jag mäta det själv och om det inte går över kontakta min mödravårdcentral och se vad dom tycker behöver göras!

Vi åkte till Västerås på söndagen för att äta adventslunch och träffa Daniel & Therese tvillingflickor, och de andra där. Det var bara Jakob och Marlene som inte var där. Kändes skönt att få träffa Tors härliga 97-åriga farmor en gång till innan barnen kommer! Vi fick godkänt på de valda namnen - tydligen är hon inte så förtjust i en av D & T's tvillingars namn! ;)
Hon är för go, den gamla damen!

Vi fick fina bröllopspresenter i form av pengar från dem alla också! Så nu är vi rika som troll! ;)

Så efter en natt med massvis med toabesök och krampiga ben och ganska lite sömn så har jag mest legat på soffan och vilat - på ordination av doktor Tor! :)

Bil, blodvärde och bebisar…

Det gick bra hos barnmorskan, allting såg bra ut t o m blodvärdet hade ökat till 121! Det var ju inte min vanliga bm Eva, utan en annan bm, Åsa, som också är mycket trevlig. Hon var också mycket skicklig i att lokalisera ettan och hennes hjärtljud på en gång. Eva brukar få jaga henne lite med dopplern. Det kan hända att det blev lättare tack vare att hon har vänt sig och lagt huvudet nedåt, då har hon ingenstans att ta vägen. Båda låg ungefär som de gjorde vid ultraljudet för en vecka sedan. På en vecka har magen dessutom växt minst en cm och det trots att ettan vänt sig och känns som om hon tar mindre plats.

Jag berättade för bm Åsa om att jag brukar bli rödrosig om kinderna och känna mig frusen, så där inifrån och ut, på eftermiddagen och kvällen. Hon trodde att jag nog bara var trött och behöver vila mer. Sagt och gjort så åkte jag direkt därifrån till Kista centrum för att luncha med Tor, Ulf och Fia. Fia och jag gick lite i affärer före och efter lunchen - vilket är tvärtemot vad jag egentligen borde ha gjort. Tor gick tillbaka och jobbade någon timme innan han ringde och sa att vi kunde göra sällskap hem, för att åka och hämta ut bilen.
Sagt och gjort, vi hade dessutom fått tid att köpa och byta till vinterdäck på en gång. Det tog ganska precis en timme från det att vi åkte hemifrån efter att ha rastat Maffe en snabbis och till att vi hämtat ut bilen, åkt till däckverkstaden och återigen var hemma!

Vid det laget var jag helt slut och hade så jätteont i halsen att jag var nästintill grinfärdig. Det kändes tydligt att jag hade feber, så jag tog en Alvedon direkt vi kom hem och satte mig i soffan under en massa filtar och åt en isglass för att svalka halsen.

Under kvällens lopp bestämde jag mig för att boka en akuttid på vårdcentralen för att kolla så att jag inte dragit på mig halsfluss eller något liknande också - det vore ju just snyggt!
Så på torsdag morgon hade jag en tid hos en jätteduktig och förstående läkare som lyssnade noga till hela min historia och sedan kollade mig i både öron och hals, innan hon tog ett halsprov. Jag hade inte några streptokocker i halsen, tack och lov. Det handlar nog snarare om ytterligare ett virus som fått lite draghjälp av influensavaccinet.

Har fortfarande ont i halsen, men det kändes som om det är på väg att släppa det också när jag gick och lade mig. För helt plötsligt blev den lilla hosta jag har kvar produktiv och jag kunde spotta ut några små klumpar (äckligt jag vet). Men eftersom det var läggdags så tog jag min Cocillana som jag brukar och vaknade vid fyratiden och var hungrig och frös, och nu är halsen öm igen.
Har druckit lite havremjölk med chokladsmak, två Bragokex och en bit BabyBel-ost! Mjölkprodukter och liknande lägger ett litet skydd i halsen och har på så sätt lindrat min onda hals!
Ska straxt gå och lägga mig igen! Tänker sova ut ordentligt eftersom jag inte har några åtaganden alls under fredagen - sa t o m ifrån fikat med "lattemammorna" - orkar inte åka in till stan och trava. Ska vila så att det finns en chans att kunna åka till Västerås på söndag för att hälsa på makens faster och kusiner med familjer! Och äta lite adventslunch och även träffa Tors söta farmor!

Gjorde en god gärning under torsdagseftermiddagen också, när jag hjälpte Carmine och Melina att skriva ett viktigt brev. Han ser ju inte att varken läsa eller skriva längre och det är svårt för Melina att skriva ett myndighetsbrev på svenska så jag och Manfred knallade över och hjälpte till. Det är roligt för Maffe att komma dit och leka med deras lilla blandrashund Coco också. Dom älskar verkligen att busa med varandra. Lilla Coco och även Maffes andra polare, chihuahuan Basseman, har givit Maffe leklusten tillbaka! Det är jätteroligt att se!

Nu börjar jag känna mig varm och halsontet är lite lindrat - tillbaka till sängen.

PS. Ber om ursäkt för den utomordentligt dåliga svenskan i förra blogginlägget… Orkar inte rätta det. DS.

Sådan mamma sådana barn…

Det är skönt att jag känner mig allmänt mycket bättre! Om jag bara slapp ha ont i halsen, jag gissar att det är av näsdropparna… det konstiga är att vanliga Läkerol Pomegranate verkar lena bäst så här långt. Annars försöker jag dricka mycket vatten och på så sätt svalka halsen lite. Hade lite svårt att somna igår p g a halsen. Det gör nämligen riktigt, riktigt ont.

Idag (läs i går) hade jag först ett besök på konsultkontoret för att löneförhandla lite i förväg (avtalet mellan företaget och facket är fortfarande inte klart!!!).
Passade också på att prata lite om vad jag nu skulle kunna tänkas komma tillbaka till för tjänst efter föräldraledigheten. Min chef nämnde administrativ tjänst och som t ex att sitta som en spindel i nätet och planerar ut tekniker på uppdrag. Jag slog till och berättade hur bra jag är på logistik, t ex att samordna saker så att så många som möjligt blir nöjda… Som vanligt är det ingenting som finns på papper, bara sånt som jag upptäckt om mig själv. Det lät som om det skulle kunna finnas möjlighet till något sånt. :)
Hur som så kändes det som jag fick gehör för att jag borde få en ganska stor del av den lilla kakan vi får tilldelad i löneförhöjningar för att höja min lön, sen ska vi försöka höja lite till i t ex februari! Måste komma ihåg att fortsätta ligga på om det.

Eftersom jag var klar på kontoret straxt efter tio och mitt nästa uppdrag för dagen var att vaccinera mig kl. 13, så tog jag första bästa buss därifrån och åkte till Solna C. Där åt jag en andra frukost och sedan kikade lite i affärer, innan det var dags att åka till Sundbyberg för att ta influensavaccinet som rekommenderas för gravida! Och jag vill ju ge mina tjejer ett gott skydd när de föds, och samtidigt slippa bli sjuk i eländet själv. Hoppas bara jag slipper en reaktion. De få ggr jag tagit influensavaccin tidigare har jag sluppit, men då har jag å andra sidan inte varit immunförsvarskomprometterad! (Pust vilket långt ord!)

I morgon (läs idag) ska jag först till mödravårdcentralen och träffa en annan barnmorska än min vanliga, för hon är i Västindien på lite semester. Där ska vi lyssna på bebisarnas hjärtljud, kolla mitt blodtryck och mitt blodvärde.
Efter det åker jag direkt till Kista C för att äta lunch med Fia, Ulf och Tor. Har inte träffat Fia sedan augusti när vi hade semester och hälsade på dem på landstället på Norrö! Ska bli jättekul att ses!

Och bilen ska också hämtas på onsdag eftermiddag! Eftersom den är köpt med sommardäck, så måste den till den utvalde däckverkstaden för att skifta däck - vi ska även förvara sommardäcken där för vi har ju ingen plats för dom hemma! ;)
Vet dock inte när de får hem fälgarna och om dom redan finns på plats så vi kan få det gjort på en gång eller om det får vänta till torsdag.

Tjejerna därinne är aktiva och lever om en hel del därinne, när det ska sovas så kan Tv1 sparkas riktigt hårt och hon har ofta hicka minst en gång varje dag nu. Tv2 känner jag också av under dagen, men eftersom hon verkar ha mer plats i djupled och verkar ligga vänd inåt ganska mycket så är hon "snällare" i regel, men nog kan hon ta i om hon känner för det! :)

Ännu en sömnlös natt

En sak är säker Tv1 är mycket livlig. I natt har hon hållit mig vaken större delen av natten, jag fick slumra några timmar i början av natten, men då var jag å andra sidan så spänd efter middagen, allt vatten jag drack och den där dumma koppen med kaffe till efterrätten, så det var svårt att hitta en bekväm ställning att somna i! Sen fram emot morgonsidan var det lönlöst att försöka sova för hon sparkade och tog spjärn så jag var tvungen att kliva upp och röra lite på mig.

Anledningen till att magen var full av mat, var att vi varit på middag i Täby med Tors kompisar från hans aktiesparklubb. Alla fruar och barn var också med och det var jättekul att träffa allihop och lära känna dem lite grann. Ser fram emot att få lära känna dem allihop närmare i framtiden! En Tors kompisar, är son till rektorn från när jag läste på högskolan och är dessutom kompis med en av mina vänner i USA, nämligen min studievägledare på Green River Community College - Jayson! Vad världen är liten! :)

Hur som helst så lyckades jag inte somna inom det där lilla tidsspannet där jag blir automatiskt sömnig av hostmedicinen just för att magen var så spänd av bubbelvatten.
Och smärtan i höger knä är tillbaka som tillsammans med fler ömmande ställen (t ex i ljumskarna) hjälpte till att hålla mig vaken fastän jag behövde sova. Jag hoppas och tror att jag kommer att somna snabbare i kväll!

Det slog mig på vägen hem från Täby varför jag haft så ont i ljumskarna - det är inte där det sitter utan det är bäckenleden framtill som smärtar! Jag har foglossning så klart! Duh!
Så nu blir det till att vara försiktig med hur jag står, går och sitter!

Har haft svårt att sova under dagen idag också, men har i alla fall legat och vilat och läst. Och stickat lite på det andra paret babysockor.

Friska tjejer!

Idag var vi först på ultraljudsundersökning för att kontrollera tillväxten av tjejerna och sedan hade vi ett uppföljningsbesök hos doktorn på Specialmödravården.
Som vanligt såg allting bra ut, flickorna växer och befinner sig fortfarande inom tillväxtkurvan för enlingar. Ett enlingsbarn får avvika med -22 procent och ändå anses som en normal tillväxt. Förra gången låg flickorna på -10 och -11 procent, den här gången har tillväxten gått ner lite men är fortfarande okej, -14 och -18 procent.  De väger straxt över 1000 g vardera - det skiljer ca 40 g mellan dem och nu är det lustigt nog Tv2 som är mindre.  Tv1 har dessutom vänt sig och ligger nu med huvudet neråt och eftersom hon är den som ska ut först är det positivt. Läkaren på Spec-MVC tror inte att hon kommer att vända sig igen just för att det börjar bli lite trångt därinne. Tvåan kommer med största sannolikhet att vända sig av sig självt så snart ettan är ute och kan då också komma ut den naturliga vägen!

Att Tv1 hade vänt sig visste jag nästan - jag vet när hon gjorde det också. Natten till tisdag så var det ett väldigt livat i magen och hon tryckte till och tog spjärn ordentligt mot magen! Mitt i natten! :)
Tv2 har vänt sig innåt igen men ger sig trots allt till känna med jämna mellanrum, vilket är tryggt.
De verkar ty sig till varandra, vilket inte är ovanligt med tvillingar, men ack så rart!

Ny fas?

I natt har Tv1 varit otroligt aktiv och sparkat rejält hårt, kändes som om hon var på väg ut ur magen på egen hand! Kunde knappt sova, hon lugnade ner sig när jag strök med handen på magen. Tvåan var lite mer lagom i sitt rörelsemönster igår.
De fortsätter även idag med att vara relativt aktiva och göra sig påminda lite då och då!

Nu är jag helt slut av att har rantat omkring i Täby centrum efter att först ha träffat dr. Ulf igen. Han förklarade och svarade på mina frågor och nu känner jag mig mycket tryggare!

Full rulle

Efter två dagar med lite lugnare tempo därinne i magen så har de senaste två dagarna varit fylld med rörelse och de håller en nästan vaken på nätterna! :)

Har upptäckt att de gillar Mozart, bl a och ska testa de andra klassiska kompositörerna jag har i min iTunes och Spotify. Det såg lite knasigt ut när det kom en liten fot eller hand som nästan stampade takten mot magen! :)

På den negativa sidan, så har det blivit lite jobbigt med nässprejen igen, en normaldos av Otrivin räcker bara ca 2,5-3 timmar. En dubbel dos kombinerad med luftfuktare och helt sittande ställning när jag sover fick jag att räcka nästan 7 timmar natten till söndag.
Igår körde vi luftfuktaren till ca kl. 02.00 och sen stängde vi av den för T tycker den låter för mycket. Ljudet är för mig sövande och det var till stor hjälp förra natten. Det hann i alla fall göra mig sömnig vilket är bra.

I tisdags kom mamma och jag mötte henne vid City-terminalen, det var även årets första riktiga snö som låg kvar några dagar. Eftersom det var lite för varmt i luften så blev snön hård och vass, vilket Maffe inte gillade så han tyckte att promenaderna var ett "himlans" ofog i några dagar tills allt töat bort.
Maffe blev jätteglad när "morrmorr" kom och hälsade på honom.
Jag tyckte det var jättemysigt och mamma och jag tvättade fönstren i vardagsrummet, köket och arbetsrummet, nåja jag hjälpte till att plocka saker ur fönstren och ta ner gardiner och sånt. Jag får ju inte stå uppflugen på stegar och har inte fått det på flera månader, för Tor alltså. Jag har tyckt det varit lite otäckt också för min balans är ibland obefintlig.

På tisdagseftermiddagen ringde de från affären där vi beställt barnvagnen och talade om att nu hade det sista kollit med grejor kommit och vi kunde hämta vagnen. De var tacksamma om vi kunde göra det så snart som möjligt. Sagt och gjort på onsdagen åkte mamma o jag först och shoppade lite på Bromma Blocks, mamma hittade sig en jättefin jacka och köpte fina filtar på PoP till bebisarna i magen, själv köpte jag bara lite C5-kuvert och ett magnetiskt block till kylskåpet. Firman med barnvagnen ligger i ett hus alldeles bredvid shoppingcentret, så efter lite lunch så promenerade vi över, betalade vagnen, fick hjälp ut med kartongen och ringde taxi.
Det tog två samtal till taxi-växeln innan vi fick en tillräckligt stor kombi för att rymma den stora kartongen som innehåller barnvagnen, de två mindre lådorna med liggdelar samt en liten kartong med de två åkpåsarna.
Eftersom vi begärt s k förlossningsgaranti på vagnen så får den ligga kvar i originalemballaget tills det är dags, eller i alla fall börjar närma sig. Så man slipper montera och sen demontera vagnen om något skulle gå galet vid förlossningen. Nu tror jag inte något händer, men helt säker kan man ju aldrig vara.

På onsdagkvällen gick vi på Backstugan och åt, det var samma meny som när vi var där och åt vår bröllopsmiddag. Det var jätteroligt att få ta dit mamma och visa och berätta hur mysigt det var trots att hon och Kjell inte kunde vara med.
Det enda tråkiga var att jag kring desserten, jag åt mangosorbet, fick en otrolig klåda på bröstkorg, armar och kinder. Den eskalerade under kvällen och natten till ben och rygg också och utlöstes av en liten allergisk reaktion mot antingen mangon eller min kashmere-tröja. Utesluter båda från mitt liv fram till förlossningen! :)

Torsdagen tvättades fler fönster och på kvällen var jag på vattengympan igen - det var nog sista gången jag kunde delta ordentligt och min sista gång blir uppskjuten till 2 december eftersom de inte kunde hitta någon kvalificerad instruktör för de två gångerna innan dess. Min barnmorska som ju håller i klassen ska åka på semester till Karibien.

Fredagen tog vi det lugnt och åkte sedan in till stan för att fönstershoppa innan jag skulle lämna av mamma vid City-terminalen igen.
Jag hade i alla fall tagit på mig för mycket kläder och höll på att smälta bort inne på NK och Gallerian, för längre än så orkade jag inte gå när det kom till kritan.
Då insåg jag hur mycket större och tyngre jag blivit på bara en vecka!
Det var även då jag insåg att intervallet mellan nässprejningarna blivit så kort som ca tre timmar.
Min kära svägerska ska kolla med öron-näsa-hals-doktorn jag träffade på hennes jobb, hur jag ska handskas med den ökade frekvensen och/eller intervallet av nässprejningen.

På lördagen åkte Tor och jag till Säkerhetsbutiken och köpte/beställde babyskydden med basenheter - dom ska vi hämta när bilen kommit! Nu är nästan alla stora saker klara för barnens ankomst!
Det är bara spjälsängarna och lite andra praktiska saker kvar nu.

Nu ska jag gå och lägga mig igen en stund, ska upp tidigt, först för träffa barnmorskan kl. 9.00 på ett vanligt besök och sedan på sista delen av föräldrautbildningen i eftermiddag-kväll!

Många järn i elden

Det är skönt att helt kunna koncentrera mig på bebisarna och förberedelserna inför deras ankomst! Fast jag tror att jag har börjat oroa mig för hur det ska bli när de är födda, inte på ett medvetet plan för jag vet att allting alltid ordnar sig - på ett eller annat vis! Nej, det är nog mitt undermedvetna som spelar mig spratt.
Har fortfarande lite svårt att stänga ögonen och somna när jag lägger mig på kvällen, men det går bättre och bättre. Nu kan jag också ta en tupplur på dagen också!

Den här veckan har min mamma varit på besök och hon har hjälpt att tvätta massa fönster och följde mig och hämtade barnvagnen i onsdags - då hade alla tillbehören äntligen kommit och vi kunde hämta allt komplett! Vi har bara öppnat locket och tittat lite på den, den måste lämnas tillbaka oanvänd i originalemballaget om något skulle hända som gör att vi inte behöver den.
Det var skönt att få hem den och nu ska vi köpa babyskydden som både passar att knäppa på vagnsramen och som med underreden även kan fästas i nya bilens isofix-fästen. Nu är det bara två veckor kvar tills bilen ska levereras. Då måste vi även köpa vinterdäck.
Det är mycket pengar som ska ut så här på en gång, jag har betalt vagnen och när vi beställde bilen kom vi överens om att Tor köper bilen och jag köper vinterdäcken. Nåja, så kan det gå och det gör ingenting - det ska faktiskt bli skönt att få alla 'stora' saker klara inför flickornas ankomst.

När bilen kommit går jungfruturen till Ikea där fler tusenlappar ska spenderas på spjälsängar och dess innehåll, diverse andra praktikaliteter som badbalja, skötbäddar, o s v.
Det ska bli superskojigt att få sätt upp och bädda klart en spjälsäng. Vi monterar nog bara upp den som ska stå i vårt sovrum till att börja med.

Vi har tagit lite fler magbilder som ska läggas upp inom kort - det har hänt mycket på den senaste veckan bara! Nu börjar magen att skjuta ut framåt mer!
Dessutom verkar de växa så det knakar därinne - för de rör sig lite annorlunda nu och Tv2 verkar ha hållit på och vända på sig lite, för hennes rörelser har varit lite diffusa de senaste dagarna. I natt verkar hon ha vänt sig tillbaka igen, för i morse gav hon mig en rejäl spark när jag låg på sidan med hennes sida ner mot madrassen!
Sen dess verkar hon vara mer aktiv, men jag gissar att det mer beror på att hennes rörelser är lättare att kännas när hon är vänd utåt eller mot sidan.

Det ska bli så kul att ta hand om dessa två små tjejer när de kommer ut! Nu är det ingen brådska för dem att komma ut, som jag sagt förut så hoppas jag att de väntar till efter nyår med att göra sin stora entré!
Inte för att de då föds i början på året utan bara för att då känns det som dom är tillräckligt klara för att få komma ut!

Min väninna från vattengympan fick sina två flickor för några veckor sedan, hon var i vecka 30-31 eller något då och hennes tjejer är redan så starka att de kommer att få komma hem före jul! Vilket är ungefär en månad tidigare än man normalt släpper hem för tidigt födda barn!

En annan väninna, från min grupp från Familjeliv, fick sin lille pojke igår eller i förrgår. Också lite tidigt, men hon har mer eller mindre varit inskriven på sjukhuset och bara haft permissioner för att få sova hemma, i flera veckor. Det har varit lite si och så med värdena på blodflödet till livmodern så jag gissar att nu kunde man inte vänta längre utan plockade ut den lille pojken.
De verkar i alla fall må bra, enligt andra-handsuppgifterna jag fått.

Nu kom Tor hem från gymmet och vi ska äta lite lunch innan vi ska åka kolla på/köpa/beställa babyskydden!

Glad och lugn igen!

Allt är bra med bebisarna de busar ganska bra därinne flera gånger om dagen och det är verkligen skönt i synnerhet medan jag har varit dålig!

Nu mår jag bättre, mycket tack vare min kära svägerska! Häromveckan så påminde hon oss om att hon hade lite medicinska kontakter om det kunde hjälpa mig i mitt förtvivlade tillstånd av total nästäppa och i torsdags när jag var som mest desperat så kom jag ihåg det! Jag var på vattengympan och blev så täppt av det varma vattnet! Då var måttet rågat och jag drog i de trådar jag hade till mitt förfogande, med gråt i rösten ringde jag allra käraste Karin! Naturligtvis hade hon rätt kontakt och igår fick jag en tid hos världens bästa öron-näsa-hals-doktor! Han hjälpte mig att rensa lite i min digra lista med mediciner (receptbelagda såväl som receptfria) och nu är det bara resten av antibiotikan som jag fick för bihåleinflammation, vanlig nässpray, nässalva och hostmedicin kvar på listan!

Bihåleinflammationen såg han inga tecken på och sa att det troligtvis handlade om en vakuum-variant där ett undertryck skapar problem med svullnad av slemhinnorna, men å andra sidan så kunde det i alla fall inte skada att fortsätta och ta penicillin-kuren klart!
Enligt doktorn beror min nästäppa i första hand på graviditeten och har sedan förvärrats av förkylning, och sedan ytterligare av hur jag har behandlat min förkylning. Jag har helt enkelt överansträngt och torkat ut nässlemhinnorna så att de nu är extra svullna i sig självt!

Så boten består nu i att behandla svullnaden med vanligt nässpray, fast uppgraderat till Otrivin som han sa är "vassare", och att smörja näsan med nässalva två gånger om dagen!
Med största sannolikhet kommer nästäppan att upphöra i samma stund som barnen är födda och jag kommer inte ens att behöva någon nedtrappning, men om så skulle vara fallet är det då jag ska sätta in Rhinocorten och Rinexinet igen!

Att känna det som om jag inte kunde andas ordentligt skapade en ordentlig panik i mig och jag blev så otrygg att jag inte klarade av att vara ensam, så när nu Tor skulle på killhelg så bad jag honom stanna hemma med mig. Ända tills jag igår när jag träffade doktorn och fick en korrekt diagnos och behandlingsschema. Så Tor for iväg till grabbarna imorse! Det är jag glad för, han förtjänar att få åka iväg och ha lite grabbskojs!

Jag hade ju tänkt knalla bort till Råsunda och ta nya foton till körkortet i torsdags, men det blev aldrig av dels för att jag nu var så täppt och sen hade jag dessutom vattengympan att gå till, vilket jag i skrivande stund helt hade glömt bort. Det får vänta till måndag!

Åh - snart kommer min mamma hit och hälsar på! Det ska bli så himlans roligt! Jag längtar efter min mams så mycket! Undrans vilken dag hon kommer! Ska försöka plocka undan lite prylar tills dess.

Ljus i sikte

Nu har jag fått sova tre nätter - tack vare Cocillana-Etyfin och Nasin!
Dessvärre blir jag fortfarande rejält täppt på kvällen, och idag verkar jag vara täppt redan nu.
Jag hoppas att jag inte gjort mig beroende av Nasin, fastän jag bara tar det innan jag går och lägger mig. Tycker faktiskt det borde räcka med Rinexin (antihistamin) för att hålla nästäppan stången på dagtid!
Vill inte ta en dos med vanlig nässpray även på dagen!
Det känns bra att kunna göra lite vanlig saker igen istället för att helt fokusera min dag på att kunna andas och hitta något/någon som hjälper mig!

Idag på förmiddagen har t ex min kompis Maria varit här med sin son och käkat brunch. Jag gjorde en äggröra med lite kalkonkorv, sparris, lök, tomat och lite Västerbottenost. De hade med lite hemgjord hallonsylt som vi tillsammans med lite ost & apelsinmarmelad hade på rostat bröd. Allt sköljdes ned med lite apelsinjuice och te!
Mycket trevligt.

Ska väl ut och valla Maffe en sväng till och sen promenera bort till Råsunda och ta ett nytt körkortsfoto för det första ser jag lite konstig ut på - vill inte ha en knepig bild på körkortet igen!

Igår var jag till MVC för att träffa min barnmorska och prata igenom om det var mer som behövdes göras för att jag ska få sova på nätterna och kunna vila ut inför förlossningen som vi hoppas inte sker före nyår!
Risken finns ju att det blir tidigare om jag inte får vila ordentligt.
Vi bestämde att jag ska fortsätta ta mina mediciner tills jag känner mig bättre och då kan vi utvärdera hur illa det är med ett eventuellt beroende av nässprayen. I värsta fall får jag fortsätta och ta nässprayen tills barnen är födda…

Nästa vecka kommer min mamma hit och hälsar på ett tag och det ska bli jättekul! Förutom att hon ska hjälpa mig att tvätta alla fönster, så hoppas vi kunna göra lite kul saker också!
Känns tryggt att mamma kommer ner, antar att alla blivande mödrar känner samma sak! :)

Bättring på väg?

Igår gick jag till vårdcentralen och läkaren, den fjärde läkaren på fyra veckor, var mycket empatisk och gav mig ett recept på hostdämpande och rådet att be MVC om hjälp med min andningsångest. Vilket jag gjorde och där finns hjälp att få. Min barnmorska sa att om jag får nattpanik av nästäppa som inte släpper och inte får sova så kan jag ringa Förlossningen och komma in och få hjälp. Och hon och jag ska träffas imorgon för att se om det är något mer som behöver göras. Hon är världens bästa barnmorska!
Men efter en hyfsad natt där jag först körde mitt antihistamin och den receptbelagda hostdämpande medicinen med lugnande komponent som räckte i fyra timmar så körde jag sedan vanlig receptfri hostdämpande tablett i kombination med lite vanliga näsdroppar (på läkarens rekommendation). Sen fick jag sova genom natten med undantag för lite hostattacker då och då. Nu känns näsan helt klar och ren, och allt som återstår är att jag har byggt upp lite trötthet och fortfarande har en djup hosta! Men det känns som om livet återvänt och att antibiotikan redan har börjat göra verkan.

Underbart att det kan vända så snabbt! Och flickorna verkar ha det bra i magen för just nu håller de på och sparkar och buffar för fullt!

Nu måste jag gå ut med hunden innan han pinkar på sig!

Fel fokus?

Efter att ha varit på Närakuten och fått veta att jag även har bihåleinflammation så känns det lite bättre även om jag inte fått så mycket hjälp med det som är mitt största problem nästäppan från helvetet och att det gör att jag inte kan sova! Jag inser att jag nog måste fokusera om lite och be om hjälp med den psykologiska komponenten. Så imorgon när jag ändå ska på vårdcentralen för att ta om mina prover för min MVC-journal så ska jag be om en tid hos en läkare och där be om samtalshjälp i någon form.

Gjorde ett försök att få sömn genom att vänta med Rinexinet till straxt innan sängdags, men det hade endast en kortvarig verkan, då jag fick ca 4 timmars sömn. Bättre än ingenting, men alldeles för lite.

Gick ut med hunden tjugo över fem, men han tyckte det var lite väl tidigt och ville gå hem efter bara fem-sex minuter. Det är mindre kul att gå ut så tidigt den här tiden på året!
Nu återstår flera timmar av stressande vankande runt i lägenheten, innan det är dags att gå till vårdcentralen igen. Har bokat ännu en tid för att verkligen få hjälp!
Ska även fråga om influensavaccinet om när det är lämpligt att jag tar det för mer jäkelskap än så här står jag inte ut med.