Skrämselhicka

Jag var ju som sagt hos barnmorskan och blev beordrad vila, vila och mer vila.
När jag tog mitt blodtryck på fredagkväll så var det högre än hos barnmorskan samma eftermiddag - det var lite oroande men samtidigt inte så konstigt eftersom vi gjorde misstaget att promenera till barnmorskan, vilket vi fick bassning för, och vi fixade en hel del med förberedelserna för mitt födelsedagskalas.
Men jag fick hjärtat i halsgropen när blodtrycket på lördagsmorgonen var lika högt som på kvällen innan och det blev inte lägre som det brukar när jag provade fler gånger.
Jag blev alldeles bestört och Tor blev också skärrad. Dessutom hade jag vaknat två gånger på morgonen, vid kl. 6 och igen 8, och varit illamående och jättehungrig. Och nu när jag reste mig upp så kände jag genast ett stort tryck nere i magen. Det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att jag bär två små bebisar i magen, men det dök upp så plötsligt bara.
Jag testade mitt urin med en proteinsticka och fick svaret +1 - vilket betyder lite mer än bara spår av protein i urinet. Det var samma som vid MVC-besöken på både onsdagen och fredagen. Men allt sammantaget så var vi lite förskräckta och oroade att vi kanske måste åka in till förlossningen. Och då skulle jag med största sannolikhet bli inlagd.

Nu bestämde vi oss för att Tor skulle gå och träna och jag skulle stanna i sängen och bara vila och sedan skulle vi testa blodtrycket igen, men först ringde vi till Tors syskon m familjer och förvarnade att om vi inte fick ner trycket så skulle vi vara tvingade att ställa in kalaset.

Det fungerade att vila hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen, trycket gick ner till acceptabel nivå och Tor fick ta hand om det mesta av förberedelserna. Han är så snäll och omtänksam, min älskade make!
Vi fixade all maten och det såg inte alltför bedrövligt ut här hemma heller när våra gäster kom. Tors bror med fru och ena sonen och hans syster med make och båda barnen!

Maten uppskattades mycket och jag fick fina presenter i förskott - morgonrocken som jag önskat mig och ett presentkort på en skönhetsbehandling. Jag fyller ju år först nästa söndag…
Tors present blir levererad i morgon måndag med lite tur! :)
Den är så fin att den blir kombinerad födelsedagspresent, julklapp och "birthing gift"! :)

I morse var blodtrycket "normalt" igen, d v s bara lätt förhöjt, så nu tänker jag göra precis som jag blivit ordinerad, vila, vila och bara ett par 10-minuters promenader med jycken per dag!
Fast vi gjorde en liten utflykt med bilen idag för att hämta babyskydden och basenheterna till dessa, men sen vi kom hem har jag bara vilat mig!

Hoppas att detta räcker för att hålla barnen i magen några veckor till och låta bli att bli inlagd för observation!

Oväntad utveckling

Efter helgens "utflykt" till förlossningen så har jag noga kollat mitt blodtryck två ggr/dag och när det på onsdagen fortfarande var gränsfall på högt ringde jag till MVC. Jag fick en tid samma dag att komma in och kolla blodtryck och protein i urinen.
Resultatet blev spår av protein, vilket i sig självt blir allt vanligare ju närmare man kommer förlossningen, och blodtrycket var fortfarande gränsfall på förhöjt. Jag fick i alla fall med mig stickor att kolla proteinen i urinen hemma på egen hand.

Det var precis likadant idag så jag ska tillbaka på måndag eftermiddag och då lämna in en urinodling.
Jag är ordinerad en modifierad version av sängläge, d v s inga utflykter, endast korta promenader runt kvarteret med hunden annars vill hon att jag ska vila, vila, vila! Grejen är att försöka att undvika att få havandeskapsförgiftning eller att tjejerna kommer ut för tidigt. Min barnmorska vill hålla dem inne i åtminstone tre veckor till helst lite till!

Så helgens begivenheter är väl det sista i den vägen för här ska lydas!
Ska vila lite nu och sedan göra två av rätterna för morgondagens födelsedagsfest med Turkey Dinner som tema.

Ikväll ska vi äta pizza och kolla på På Spåret och Skavlan!
Vi får plocka undan och städa lite imorgon!

Helgdrama

För ovanlighetens *ironi* skull började dramat på fredagkvällen.
Jag studsade upp från soffan när jag kände hur det bara rann till i trosorna… Tor trodde att jag skulle kräkas - för vi hade varit hos Ingrossos på Focaccia-pizza och eftersom det är min favvopizza så var han rädd att jag förätit mig och skulle få magknip igen!

Jag blev lite nervös att det skulle vara vattnet som gick - men det kom bara lite grann. Så nästa oro blev att jag höll på att läcka ut fostervatten lite i taget. Det skulle i så fall resultera i inläggning.
Som vanligt när det händer nya och okända saker i graviditeten, så blir det alltid en dragkamp om vad som är vad och jag måste lägga ut texten av hur det känns försiktigt för att inte skrämma maken alltför mycket för då hittar jag inget stöd som jag ofta behöver - för jag är ju den som står där med magen och ska försöka tolka alla nya konstiga saker som händer i min kropp!
Hur som helst så ringde jag inte förlossningen förrän vid 2-tiden. Efter att ha berättat och förklarat så fick jag rådet att använda en binda och avvakta någon timme. Vi gick och la oss istället, kan inte säga att jag sov särskilt bra, men jag gjorde som hon sa.
Jag fortsatte att läcka under natten och morgonen, och efter att ha rastat Maffe ringde jag förlossningen igen för nu var vätskan inte genomskinlig utan svagt rosa.
Barnmorskan som svarade ställde ytterligare frågor och undrade om vätskan kunde vara urin och jag svarade att jag inte var helt säker på det, eftersom det som läckte kom på två olika sätt, det som jag kunde kontrollera (urin) och det som bara liksom vällde fram i små portioner (ca 2-3 msk) som jag inte kunde stoppa. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in och kontrolleras.
Jag sa att det kanske skulle dröja någon timme eller två för att jag ville vänta till maken kom hem (han var och tränade) och hon sa att vi inte skulle göra oss någon brådska.
Medan jag väntade på Tor, så försökte jag fixa så att alla olika väskor skulle vara packade så mycket som det är möjligt. Så jag tvättade upp flickornas nya mössor och vantar, samt lite annat, och packade en väska med baby- & förlossningssaker och en annan med saker jag skulle behöva om jag blev inlagd!
Vi kom väl dit någon gång vid 13.30-tiden och jag fick komma in i ett undersökningsrum direkt och fick lämna urinprov och de ville se min binda som tyvärr var ganska nybytt och inte hade något av det rosa på den. Sen sattes ctg-mätare och en pulsmätare på mig.
Och blodtrycket mättes… ingen kul historia, med tanke på att det var gränsfall på högt i onsdags när jag var hos barnmorskan.
Sedan när man mätt och tyckt att barnens hjärtljud var fina och starka så var det dags att hoppa upp i en gynstol för undersökning. Sedan gjordes ett VUL och ett vanligt UL för att konstatera att mängden fostervatten var rätt. Och det var det.
Sen togs ett blodprov och efter det fick vi åka hem!
Det enda som inte var bra, förutom att jag får gå omkring med binda för att jag läcker urin i stort sett hela tiden, var som sagt blodtrycket så nu ska jag mäta det själv och om det inte går över kontakta min mödravårdcentral och se vad dom tycker behöver göras!

Vi åkte till Västerås på söndagen för att äta adventslunch och träffa Daniel & Therese tvillingflickor, och de andra där. Det var bara Jakob och Marlene som inte var där. Kändes skönt att få träffa Tors härliga 97-åriga farmor en gång till innan barnen kommer! Vi fick godkänt på de valda namnen - tydligen är hon inte så förtjust i en av D & T's tvillingars namn! ;)
Hon är för go, den gamla damen!

Vi fick fina bröllopspresenter i form av pengar från dem alla också! Så nu är vi rika som troll! ;)

Så efter en natt med massvis med toabesök och krampiga ben och ganska lite sömn så har jag mest legat på soffan och vilat - på ordination av doktor Tor! :)

Bil, blodvärde och bebisar…

Det gick bra hos barnmorskan, allting såg bra ut t o m blodvärdet hade ökat till 121! Det var ju inte min vanliga bm Eva, utan en annan bm, Åsa, som också är mycket trevlig. Hon var också mycket skicklig i att lokalisera ettan och hennes hjärtljud på en gång. Eva brukar få jaga henne lite med dopplern. Det kan hända att det blev lättare tack vare att hon har vänt sig och lagt huvudet nedåt, då har hon ingenstans att ta vägen. Båda låg ungefär som de gjorde vid ultraljudet för en vecka sedan. På en vecka har magen dessutom växt minst en cm och det trots att ettan vänt sig och känns som om hon tar mindre plats.

Jag berättade för bm Åsa om att jag brukar bli rödrosig om kinderna och känna mig frusen, så där inifrån och ut, på eftermiddagen och kvällen. Hon trodde att jag nog bara var trött och behöver vila mer. Sagt och gjort så åkte jag direkt därifrån till Kista centrum för att luncha med Tor, Ulf och Fia. Fia och jag gick lite i affärer före och efter lunchen - vilket är tvärtemot vad jag egentligen borde ha gjort. Tor gick tillbaka och jobbade någon timme innan han ringde och sa att vi kunde göra sällskap hem, för att åka och hämta ut bilen.
Sagt och gjort, vi hade dessutom fått tid att köpa och byta till vinterdäck på en gång. Det tog ganska precis en timme från det att vi åkte hemifrån efter att ha rastat Maffe en snabbis och till att vi hämtat ut bilen, åkt till däckverkstaden och återigen var hemma!

Vid det laget var jag helt slut och hade så jätteont i halsen att jag var nästintill grinfärdig. Det kändes tydligt att jag hade feber, så jag tog en Alvedon direkt vi kom hem och satte mig i soffan under en massa filtar och åt en isglass för att svalka halsen.

Under kvällens lopp bestämde jag mig för att boka en akuttid på vårdcentralen för att kolla så att jag inte dragit på mig halsfluss eller något liknande också - det vore ju just snyggt!
Så på torsdag morgon hade jag en tid hos en jätteduktig och förstående läkare som lyssnade noga till hela min historia och sedan kollade mig i både öron och hals, innan hon tog ett halsprov. Jag hade inte några streptokocker i halsen, tack och lov. Det handlar nog snarare om ytterligare ett virus som fått lite draghjälp av influensavaccinet.

Har fortfarande ont i halsen, men det kändes som om det är på väg att släppa det också när jag gick och lade mig. För helt plötsligt blev den lilla hosta jag har kvar produktiv och jag kunde spotta ut några små klumpar (äckligt jag vet). Men eftersom det var läggdags så tog jag min Cocillana som jag brukar och vaknade vid fyratiden och var hungrig och frös, och nu är halsen öm igen.
Har druckit lite havremjölk med chokladsmak, två Bragokex och en bit BabyBel-ost! Mjölkprodukter och liknande lägger ett litet skydd i halsen och har på så sätt lindrat min onda hals!
Ska straxt gå och lägga mig igen! Tänker sova ut ordentligt eftersom jag inte har några åtaganden alls under fredagen - sa t o m ifrån fikat med "lattemammorna" - orkar inte åka in till stan och trava. Ska vila så att det finns en chans att kunna åka till Västerås på söndag för att hälsa på makens faster och kusiner med familjer! Och äta lite adventslunch och även träffa Tors söta farmor!

Gjorde en god gärning under torsdagseftermiddagen också, när jag hjälpte Carmine och Melina att skriva ett viktigt brev. Han ser ju inte att varken läsa eller skriva längre och det är svårt för Melina att skriva ett myndighetsbrev på svenska så jag och Manfred knallade över och hjälpte till. Det är roligt för Maffe att komma dit och leka med deras lilla blandrashund Coco också. Dom älskar verkligen att busa med varandra. Lilla Coco och även Maffes andra polare, chihuahuan Basseman, har givit Maffe leklusten tillbaka! Det är jätteroligt att se!

Nu börjar jag känna mig varm och halsontet är lite lindrat - tillbaka till sängen.

PS. Ber om ursäkt för den utomordentligt dåliga svenskan i förra blogginlägget… Orkar inte rätta det. DS.

Sådan mamma sådana barn…

Det är skönt att jag känner mig allmänt mycket bättre! Om jag bara slapp ha ont i halsen, jag gissar att det är av näsdropparna… det konstiga är att vanliga Läkerol Pomegranate verkar lena bäst så här långt. Annars försöker jag dricka mycket vatten och på så sätt svalka halsen lite. Hade lite svårt att somna igår p g a halsen. Det gör nämligen riktigt, riktigt ont.

Idag (läs i går) hade jag först ett besök på konsultkontoret för att löneförhandla lite i förväg (avtalet mellan företaget och facket är fortfarande inte klart!!!).
Passade också på att prata lite om vad jag nu skulle kunna tänkas komma tillbaka till för tjänst efter föräldraledigheten. Min chef nämnde administrativ tjänst och som t ex att sitta som en spindel i nätet och planerar ut tekniker på uppdrag. Jag slog till och berättade hur bra jag är på logistik, t ex att samordna saker så att så många som möjligt blir nöjda… Som vanligt är det ingenting som finns på papper, bara sånt som jag upptäckt om mig själv. Det lät som om det skulle kunna finnas möjlighet till något sånt. :)
Hur som så kändes det som jag fick gehör för att jag borde få en ganska stor del av den lilla kakan vi får tilldelad i löneförhöjningar för att höja min lön, sen ska vi försöka höja lite till i t ex februari! Måste komma ihåg att fortsätta ligga på om det.

Eftersom jag var klar på kontoret straxt efter tio och mitt nästa uppdrag för dagen var att vaccinera mig kl. 13, så tog jag första bästa buss därifrån och åkte till Solna C. Där åt jag en andra frukost och sedan kikade lite i affärer, innan det var dags att åka till Sundbyberg för att ta influensavaccinet som rekommenderas för gravida! Och jag vill ju ge mina tjejer ett gott skydd när de föds, och samtidigt slippa bli sjuk i eländet själv. Hoppas bara jag slipper en reaktion. De få ggr jag tagit influensavaccin tidigare har jag sluppit, men då har jag å andra sidan inte varit immunförsvarskomprometterad! (Pust vilket långt ord!)

I morgon (läs idag) ska jag först till mödravårdcentralen och träffa en annan barnmorska än min vanliga, för hon är i Västindien på lite semester. Där ska vi lyssna på bebisarnas hjärtljud, kolla mitt blodtryck och mitt blodvärde.
Efter det åker jag direkt till Kista C för att äta lunch med Fia, Ulf och Tor. Har inte träffat Fia sedan augusti när vi hade semester och hälsade på dem på landstället på Norrö! Ska bli jättekul att ses!

Och bilen ska också hämtas på onsdag eftermiddag! Eftersom den är köpt med sommardäck, så måste den till den utvalde däckverkstaden för att skifta däck - vi ska även förvara sommardäcken där för vi har ju ingen plats för dom hemma! ;)
Vet dock inte när de får hem fälgarna och om dom redan finns på plats så vi kan få det gjort på en gång eller om det får vänta till torsdag.

Tjejerna därinne är aktiva och lever om en hel del därinne, när det ska sovas så kan Tv1 sparkas riktigt hårt och hon har ofta hicka minst en gång varje dag nu. Tv2 känner jag också av under dagen, men eftersom hon verkar ha mer plats i djupled och verkar ligga vänd inåt ganska mycket så är hon "snällare" i regel, men nog kan hon ta i om hon känner för det! :)

Ännu en sömnlös natt

En sak är säker Tv1 är mycket livlig. I natt har hon hållit mig vaken större delen av natten, jag fick slumra några timmar i början av natten, men då var jag å andra sidan så spänd efter middagen, allt vatten jag drack och den där dumma koppen med kaffe till efterrätten, så det var svårt att hitta en bekväm ställning att somna i! Sen fram emot morgonsidan var det lönlöst att försöka sova för hon sparkade och tog spjärn så jag var tvungen att kliva upp och röra lite på mig.

Anledningen till att magen var full av mat, var att vi varit på middag i Täby med Tors kompisar från hans aktiesparklubb. Alla fruar och barn var också med och det var jättekul att träffa allihop och lära känna dem lite grann. Ser fram emot att få lära känna dem allihop närmare i framtiden! En Tors kompisar, är son till rektorn från när jag läste på högskolan och är dessutom kompis med en av mina vänner i USA, nämligen min studievägledare på Green River Community College - Jayson! Vad världen är liten! :)

Hur som helst så lyckades jag inte somna inom det där lilla tidsspannet där jag blir automatiskt sömnig av hostmedicinen just för att magen var så spänd av bubbelvatten.
Och smärtan i höger knä är tillbaka som tillsammans med fler ömmande ställen (t ex i ljumskarna) hjälpte till att hålla mig vaken fastän jag behövde sova. Jag hoppas och tror att jag kommer att somna snabbare i kväll!

Det slog mig på vägen hem från Täby varför jag haft så ont i ljumskarna - det är inte där det sitter utan det är bäckenleden framtill som smärtar! Jag har foglossning så klart! Duh!
Så nu blir det till att vara försiktig med hur jag står, går och sitter!

Har haft svårt att sova under dagen idag också, men har i alla fall legat och vilat och läst. Och stickat lite på det andra paret babysockor.

Friska tjejer!

Idag var vi först på ultraljudsundersökning för att kontrollera tillväxten av tjejerna och sedan hade vi ett uppföljningsbesök hos doktorn på Specialmödravården.
Som vanligt såg allting bra ut, flickorna växer och befinner sig fortfarande inom tillväxtkurvan för enlingar. Ett enlingsbarn får avvika med -22 procent och ändå anses som en normal tillväxt. Förra gången låg flickorna på -10 och -11 procent, den här gången har tillväxten gått ner lite men är fortfarande okej, -14 och -18 procent.  De väger straxt över 1000 g vardera - det skiljer ca 40 g mellan dem och nu är det lustigt nog Tv2 som är mindre.  Tv1 har dessutom vänt sig och ligger nu med huvudet neråt och eftersom hon är den som ska ut först är det positivt. Läkaren på Spec-MVC tror inte att hon kommer att vända sig igen just för att det börjar bli lite trångt därinne. Tvåan kommer med största sannolikhet att vända sig av sig självt så snart ettan är ute och kan då också komma ut den naturliga vägen!

Att Tv1 hade vänt sig visste jag nästan - jag vet när hon gjorde det också. Natten till tisdag så var det ett väldigt livat i magen och hon tryckte till och tog spjärn ordentligt mot magen! Mitt i natten! :)
Tv2 har vänt sig innåt igen men ger sig trots allt till känna med jämna mellanrum, vilket är tryggt.
De verkar ty sig till varandra, vilket inte är ovanligt med tvillingar, men ack så rart!

Ny fas?

I natt har Tv1 varit otroligt aktiv och sparkat rejält hårt, kändes som om hon var på väg ut ur magen på egen hand! Kunde knappt sova, hon lugnade ner sig när jag strök med handen på magen. Tvåan var lite mer lagom i sitt rörelsemönster igår.
De fortsätter även idag med att vara relativt aktiva och göra sig påminda lite då och då!

Nu är jag helt slut av att har rantat omkring i Täby centrum efter att först ha träffat dr. Ulf igen. Han förklarade och svarade på mina frågor och nu känner jag mig mycket tryggare!

Full rulle

Efter två dagar med lite lugnare tempo därinne i magen så har de senaste två dagarna varit fylld med rörelse och de håller en nästan vaken på nätterna! :)

Har upptäckt att de gillar Mozart, bl a och ska testa de andra klassiska kompositörerna jag har i min iTunes och Spotify. Det såg lite knasigt ut när det kom en liten fot eller hand som nästan stampade takten mot magen! :)

På den negativa sidan, så har det blivit lite jobbigt med nässprejen igen, en normaldos av Otrivin räcker bara ca 2,5-3 timmar. En dubbel dos kombinerad med luftfuktare och helt sittande ställning när jag sover fick jag att räcka nästan 7 timmar natten till söndag.
Igår körde vi luftfuktaren till ca kl. 02.00 och sen stängde vi av den för T tycker den låter för mycket. Ljudet är för mig sövande och det var till stor hjälp förra natten. Det hann i alla fall göra mig sömnig vilket är bra.

I tisdags kom mamma och jag mötte henne vid City-terminalen, det var även årets första riktiga snö som låg kvar några dagar. Eftersom det var lite för varmt i luften så blev snön hård och vass, vilket Maffe inte gillade så han tyckte att promenaderna var ett "himlans" ofog i några dagar tills allt töat bort.
Maffe blev jätteglad när "morrmorr" kom och hälsade på honom.
Jag tyckte det var jättemysigt och mamma och jag tvättade fönstren i vardagsrummet, köket och arbetsrummet, nåja jag hjälpte till att plocka saker ur fönstren och ta ner gardiner och sånt. Jag får ju inte stå uppflugen på stegar och har inte fått det på flera månader, för Tor alltså. Jag har tyckt det varit lite otäckt också för min balans är ibland obefintlig.

På tisdagseftermiddagen ringde de från affären där vi beställt barnvagnen och talade om att nu hade det sista kollit med grejor kommit och vi kunde hämta vagnen. De var tacksamma om vi kunde göra det så snart som möjligt. Sagt och gjort på onsdagen åkte mamma o jag först och shoppade lite på Bromma Blocks, mamma hittade sig en jättefin jacka och köpte fina filtar på PoP till bebisarna i magen, själv köpte jag bara lite C5-kuvert och ett magnetiskt block till kylskåpet. Firman med barnvagnen ligger i ett hus alldeles bredvid shoppingcentret, så efter lite lunch så promenerade vi över, betalade vagnen, fick hjälp ut med kartongen och ringde taxi.
Det tog två samtal till taxi-växeln innan vi fick en tillräckligt stor kombi för att rymma den stora kartongen som innehåller barnvagnen, de två mindre lådorna med liggdelar samt en liten kartong med de två åkpåsarna.
Eftersom vi begärt s k förlossningsgaranti på vagnen så får den ligga kvar i originalemballaget tills det är dags, eller i alla fall börjar närma sig. Så man slipper montera och sen demontera vagnen om något skulle gå galet vid förlossningen. Nu tror jag inte något händer, men helt säker kan man ju aldrig vara.

På onsdagkvällen gick vi på Backstugan och åt, det var samma meny som när vi var där och åt vår bröllopsmiddag. Det var jätteroligt att få ta dit mamma och visa och berätta hur mysigt det var trots att hon och Kjell inte kunde vara med.
Det enda tråkiga var att jag kring desserten, jag åt mangosorbet, fick en otrolig klåda på bröstkorg, armar och kinder. Den eskalerade under kvällen och natten till ben och rygg också och utlöstes av en liten allergisk reaktion mot antingen mangon eller min kashmere-tröja. Utesluter båda från mitt liv fram till förlossningen! :)

Torsdagen tvättades fler fönster och på kvällen var jag på vattengympan igen - det var nog sista gången jag kunde delta ordentligt och min sista gång blir uppskjuten till 2 december eftersom de inte kunde hitta någon kvalificerad instruktör för de två gångerna innan dess. Min barnmorska som ju håller i klassen ska åka på semester till Karibien.

Fredagen tog vi det lugnt och åkte sedan in till stan för att fönstershoppa innan jag skulle lämna av mamma vid City-terminalen igen.
Jag hade i alla fall tagit på mig för mycket kläder och höll på att smälta bort inne på NK och Gallerian, för längre än så orkade jag inte gå när det kom till kritan.
Då insåg jag hur mycket större och tyngre jag blivit på bara en vecka!
Det var även då jag insåg att intervallet mellan nässprejningarna blivit så kort som ca tre timmar.
Min kära svägerska ska kolla med öron-näsa-hals-doktorn jag träffade på hennes jobb, hur jag ska handskas med den ökade frekvensen och/eller intervallet av nässprejningen.

På lördagen åkte Tor och jag till Säkerhetsbutiken och köpte/beställde babyskydden med basenheter - dom ska vi hämta när bilen kommit! Nu är nästan alla stora saker klara för barnens ankomst!
Det är bara spjälsängarna och lite andra praktiska saker kvar nu.

Nu ska jag gå och lägga mig igen en stund, ska upp tidigt, först för träffa barnmorskan kl. 9.00 på ett vanligt besök och sedan på sista delen av föräldrautbildningen i eftermiddag-kväll!

Många järn i elden

Det är skönt att helt kunna koncentrera mig på bebisarna och förberedelserna inför deras ankomst! Fast jag tror att jag har börjat oroa mig för hur det ska bli när de är födda, inte på ett medvetet plan för jag vet att allting alltid ordnar sig - på ett eller annat vis! Nej, det är nog mitt undermedvetna som spelar mig spratt.
Har fortfarande lite svårt att stänga ögonen och somna när jag lägger mig på kvällen, men det går bättre och bättre. Nu kan jag också ta en tupplur på dagen också!

Den här veckan har min mamma varit på besök och hon har hjälpt att tvätta massa fönster och följde mig och hämtade barnvagnen i onsdags - då hade alla tillbehören äntligen kommit och vi kunde hämta allt komplett! Vi har bara öppnat locket och tittat lite på den, den måste lämnas tillbaka oanvänd i originalemballaget om något skulle hända som gör att vi inte behöver den.
Det var skönt att få hem den och nu ska vi köpa babyskydden som både passar att knäppa på vagnsramen och som med underreden även kan fästas i nya bilens isofix-fästen. Nu är det bara två veckor kvar tills bilen ska levereras. Då måste vi även köpa vinterdäck.
Det är mycket pengar som ska ut så här på en gång, jag har betalt vagnen och när vi beställde bilen kom vi överens om att Tor köper bilen och jag köper vinterdäcken. Nåja, så kan det gå och det gör ingenting - det ska faktiskt bli skönt att få alla 'stora' saker klara inför flickornas ankomst.

När bilen kommit går jungfruturen till Ikea där fler tusenlappar ska spenderas på spjälsängar och dess innehåll, diverse andra praktikaliteter som badbalja, skötbäddar, o s v.
Det ska bli superskojigt att få sätt upp och bädda klart en spjälsäng. Vi monterar nog bara upp den som ska stå i vårt sovrum till att börja med.

Vi har tagit lite fler magbilder som ska läggas upp inom kort - det har hänt mycket på den senaste veckan bara! Nu börjar magen att skjuta ut framåt mer!
Dessutom verkar de växa så det knakar därinne - för de rör sig lite annorlunda nu och Tv2 verkar ha hållit på och vända på sig lite, för hennes rörelser har varit lite diffusa de senaste dagarna. I natt verkar hon ha vänt sig tillbaka igen, för i morse gav hon mig en rejäl spark när jag låg på sidan med hennes sida ner mot madrassen!
Sen dess verkar hon vara mer aktiv, men jag gissar att det mer beror på att hennes rörelser är lättare att kännas när hon är vänd utåt eller mot sidan.

Det ska bli så kul att ta hand om dessa två små tjejer när de kommer ut! Nu är det ingen brådska för dem att komma ut, som jag sagt förut så hoppas jag att de väntar till efter nyår med att göra sin stora entré!
Inte för att de då föds i början på året utan bara för att då känns det som dom är tillräckligt klara för att få komma ut!

Min väninna från vattengympan fick sina två flickor för några veckor sedan, hon var i vecka 30-31 eller något då och hennes tjejer är redan så starka att de kommer att få komma hem före jul! Vilket är ungefär en månad tidigare än man normalt släpper hem för tidigt födda barn!

En annan väninna, från min grupp från Familjeliv, fick sin lille pojke igår eller i förrgår. Också lite tidigt, men hon har mer eller mindre varit inskriven på sjukhuset och bara haft permissioner för att få sova hemma, i flera veckor. Det har varit lite si och så med värdena på blodflödet till livmodern så jag gissar att nu kunde man inte vänta längre utan plockade ut den lille pojken.
De verkar i alla fall må bra, enligt andra-handsuppgifterna jag fått.

Nu kom Tor hem från gymmet och vi ska äta lite lunch innan vi ska åka kolla på/köpa/beställa babyskydden!

Glad och lugn igen!

Allt är bra med bebisarna de busar ganska bra därinne flera gånger om dagen och det är verkligen skönt i synnerhet medan jag har varit dålig!

Nu mår jag bättre, mycket tack vare min kära svägerska! Häromveckan så påminde hon oss om att hon hade lite medicinska kontakter om det kunde hjälpa mig i mitt förtvivlade tillstånd av total nästäppa och i torsdags när jag var som mest desperat så kom jag ihåg det! Jag var på vattengympan och blev så täppt av det varma vattnet! Då var måttet rågat och jag drog i de trådar jag hade till mitt förfogande, med gråt i rösten ringde jag allra käraste Karin! Naturligtvis hade hon rätt kontakt och igår fick jag en tid hos världens bästa öron-näsa-hals-doktor! Han hjälpte mig att rensa lite i min digra lista med mediciner (receptbelagda såväl som receptfria) och nu är det bara resten av antibiotikan som jag fick för bihåleinflammation, vanlig nässpray, nässalva och hostmedicin kvar på listan!

Bihåleinflammationen såg han inga tecken på och sa att det troligtvis handlade om en vakuum-variant där ett undertryck skapar problem med svullnad av slemhinnorna, men å andra sidan så kunde det i alla fall inte skada att fortsätta och ta penicillin-kuren klart!
Enligt doktorn beror min nästäppa i första hand på graviditeten och har sedan förvärrats av förkylning, och sedan ytterligare av hur jag har behandlat min förkylning. Jag har helt enkelt överansträngt och torkat ut nässlemhinnorna så att de nu är extra svullna i sig självt!

Så boten består nu i att behandla svullnaden med vanligt nässpray, fast uppgraderat till Otrivin som han sa är "vassare", och att smörja näsan med nässalva två gånger om dagen!
Med största sannolikhet kommer nästäppan att upphöra i samma stund som barnen är födda och jag kommer inte ens att behöva någon nedtrappning, men om så skulle vara fallet är det då jag ska sätta in Rhinocorten och Rinexinet igen!

Att känna det som om jag inte kunde andas ordentligt skapade en ordentlig panik i mig och jag blev så otrygg att jag inte klarade av att vara ensam, så när nu Tor skulle på killhelg så bad jag honom stanna hemma med mig. Ända tills jag igår när jag träffade doktorn och fick en korrekt diagnos och behandlingsschema. Så Tor for iväg till grabbarna imorse! Det är jag glad för, han förtjänar att få åka iväg och ha lite grabbskojs!

Jag hade ju tänkt knalla bort till Råsunda och ta nya foton till körkortet i torsdags, men det blev aldrig av dels för att jag nu var så täppt och sen hade jag dessutom vattengympan att gå till, vilket jag i skrivande stund helt hade glömt bort. Det får vänta till måndag!

Åh - snart kommer min mamma hit och hälsar på! Det ska bli så himlans roligt! Jag längtar efter min mams så mycket! Undrans vilken dag hon kommer! Ska försöka plocka undan lite prylar tills dess.

Ljus i sikte

Nu har jag fått sova tre nätter - tack vare Cocillana-Etyfin och Nasin!
Dessvärre blir jag fortfarande rejält täppt på kvällen, och idag verkar jag vara täppt redan nu.
Jag hoppas att jag inte gjort mig beroende av Nasin, fastän jag bara tar det innan jag går och lägger mig. Tycker faktiskt det borde räcka med Rinexin (antihistamin) för att hålla nästäppan stången på dagtid!
Vill inte ta en dos med vanlig nässpray även på dagen!
Det känns bra att kunna göra lite vanlig saker igen istället för att helt fokusera min dag på att kunna andas och hitta något/någon som hjälper mig!

Idag på förmiddagen har t ex min kompis Maria varit här med sin son och käkat brunch. Jag gjorde en äggröra med lite kalkonkorv, sparris, lök, tomat och lite Västerbottenost. De hade med lite hemgjord hallonsylt som vi tillsammans med lite ost & apelsinmarmelad hade på rostat bröd. Allt sköljdes ned med lite apelsinjuice och te!
Mycket trevligt.

Ska väl ut och valla Maffe en sväng till och sen promenera bort till Råsunda och ta ett nytt körkortsfoto för det första ser jag lite konstig ut på - vill inte ha en knepig bild på körkortet igen!

Igår var jag till MVC för att träffa min barnmorska och prata igenom om det var mer som behövdes göras för att jag ska få sova på nätterna och kunna vila ut inför förlossningen som vi hoppas inte sker före nyår!
Risken finns ju att det blir tidigare om jag inte får vila ordentligt.
Vi bestämde att jag ska fortsätta ta mina mediciner tills jag känner mig bättre och då kan vi utvärdera hur illa det är med ett eventuellt beroende av nässprayen. I värsta fall får jag fortsätta och ta nässprayen tills barnen är födda…

Nästa vecka kommer min mamma hit och hälsar på ett tag och det ska bli jättekul! Förutom att hon ska hjälpa mig att tvätta alla fönster, så hoppas vi kunna göra lite kul saker också!
Känns tryggt att mamma kommer ner, antar att alla blivande mödrar känner samma sak! :)

Bättring på väg?

Igår gick jag till vårdcentralen och läkaren, den fjärde läkaren på fyra veckor, var mycket empatisk och gav mig ett recept på hostdämpande och rådet att be MVC om hjälp med min andningsångest. Vilket jag gjorde och där finns hjälp att få. Min barnmorska sa att om jag får nattpanik av nästäppa som inte släpper och inte får sova så kan jag ringa Förlossningen och komma in och få hjälp. Och hon och jag ska träffas imorgon för att se om det är något mer som behöver göras. Hon är världens bästa barnmorska!
Men efter en hyfsad natt där jag först körde mitt antihistamin och den receptbelagda hostdämpande medicinen med lugnande komponent som räckte i fyra timmar så körde jag sedan vanlig receptfri hostdämpande tablett i kombination med lite vanliga näsdroppar (på läkarens rekommendation). Sen fick jag sova genom natten med undantag för lite hostattacker då och då. Nu känns näsan helt klar och ren, och allt som återstår är att jag har byggt upp lite trötthet och fortfarande har en djup hosta! Men det känns som om livet återvänt och att antibiotikan redan har börjat göra verkan.

Underbart att det kan vända så snabbt! Och flickorna verkar ha det bra i magen för just nu håller de på och sparkar och buffar för fullt!

Nu måste jag gå ut med hunden innan han pinkar på sig!

Fel fokus?

Efter att ha varit på Närakuten och fått veta att jag även har bihåleinflammation så känns det lite bättre även om jag inte fått så mycket hjälp med det som är mitt största problem nästäppan från helvetet och att det gör att jag inte kan sova! Jag inser att jag nog måste fokusera om lite och be om hjälp med den psykologiska komponenten. Så imorgon när jag ändå ska på vårdcentralen för att ta om mina prover för min MVC-journal så ska jag be om en tid hos en läkare och där be om samtalshjälp i någon form.

Gjorde ett försök att få sömn genom att vänta med Rinexinet till straxt innan sängdags, men det hade endast en kortvarig verkan, då jag fick ca 4 timmars sömn. Bättre än ingenting, men alldeles för lite.

Gick ut med hunden tjugo över fem, men han tyckte det var lite väl tidigt och ville gå hem efter bara fem-sex minuter. Det är mindre kul att gå ut så tidigt den här tiden på året!
Nu återstår flera timmar av stressande vankande runt i lägenheten, innan det är dags att gå till vårdcentralen igen. Har bokat ännu en tid för att verkligen få hjälp!
Ska även fråga om influensavaccinet om när det är lämpligt att jag tar det för mer jäkelskap än så här står jag inte ut med.

Efterhängsen förkylning

Nu har jag passerat tre veckor som förkyld ungefär och nu känns det som om allt börjar om igen.  Det känns i alla fall inte särskilt bra och jag får andningspanik igen, nu verkar inte antihistaminerna fungera något vidare längre. Nässlemhinnorna är ganska trasiga gissar jag och nu tror jag nästan att luftrören korkat igen också för nu känns det som det sitter något i bröstkorgen och trycker och jag hostar och hostar, fast förgäves.
Har ringt till Vårdguidens rådgivning utan att få så mycket hjälp, men kan jag bara överleva natten trots extratimmen så tänker jag ta mig till Solna-Sundbybergs närakut i morgon bitti.

Blir lite orolig för bebisarna när jag mår så här j-la risigt, men tror i och för sig inte att de tar någon större skada.
När ska jag få bli frisk igen? :/

Om jag inte visste att det skulle göra täppan värre så skulle jag gråta en skvätt här nu för jag är så trött…

*** kort sömn ***

Nu har jag fått sova ett par timmar och nyss ringt till Solna-Sundbybergs Närakut och fått en tid till nu på morgonen, men redan under samtalet så flaggade sköterskan och sa att jag nog blir vidareskickad till KS för att jag är gravid och de kan göra en bättre bedömning där.
Nu måste jag bara se till och få upp min trötte make som jag håller vaken med mitt hostande och vankande. Åtminstone verkar  han börja vänja sig vid att jag är uppe och vankar, för det lär det bli mer av, fast förhoppningsvis blir det istället p g a bebisarnas hålligång snarare än nästäppan.

Hemsk avvänjning

Förkylningen som jag fick ärva av min älskade make började gå över redan efter ca en vecka men sen börjar den del som jag tycker är värst, när allt infekterat slem och snor ska ut ur kroppen. Och eftersom mina slemhinnor i näsa och bihålor redan var svullna av själva graviditeten så hade jag inte kunnat överleva utan avsvällande nässpray som t ex Nezeril och Nasin. Att sedan "gå av" dessa medel är inte det lättaste och är besvärligt när ens slemhinnor är normala. Det blev ett helvete när jag i fredags nådde tiodagars gränsen för användandet av dessa helvetesmediciner!
När jag kom hem från jobbet så var jag supertrött, hade sovit dåligt natten innan också av den vanliga "insomningsångesten", så jag ville helst lägga mig att vila. Men se det gick inte - hur jag än försökte att lindra nästäppan så gick det inte och ångesten blev svårare och svårare. Till slut försökte jag kontakta vårdcentralen men där var alla sköterskor upptagna med patienter och jag var tvungen att vänta till efter kl. 17.
Så när jag väl ringde så fick jag lämna mitt telefonnummer för att bli uppringd - vilket dröjde en halv evighet. Men när en sköterska väl ringde upp så mötes jag av massor med sympati och en tid kl. 19.00 samma kväll! Det är service det. Hade ingen aning vilken hjälp de skulle kunna erbjuda mig, men jag tänkte att det löser sig väl! Oroade mig för att inte få ut eventuella recept eftersom klockan skulle vara mycket när jag väl var klar. Det var en ogrundad oro - Ica Maxi ett kvarter bortanför vårdcentralen har numera ett apotek inne i butiken som är öppet till kl. 22.00.
Hur som så fick jag ta ett blodprov nästan på en gång - fick vänta kanske 5-10 minuter efter att jag "checkat in" i receptionen! Jag gissar att dom testar för influensa eller något - tänkte inte på att fråga, jag var så tacksam för att få komma dit och ev. få hjälp! Efter ytterligare kanske 10 minuter så fick jag träffa en kvinnlig och mycket moderlig läkare! Jag möttes återigen av stor sympati och en "can-do-attitude".  Efter lite slående i Fass och kontrollerande i deras receptverktyg så att de olika mediciner som hon skrev ut och den jag redan har (Rhinocort nässpray) inte inverkar negativt på varandra, så hittade hon två olika antihistamin-mediciner som jag kunde prova. Tanken är att de ska provas var och en för sig, men hon kontrollerade att de kan kombineras om så skulle behövas.
Jag gick direkt till Ica och hämtade ut båda recepten. Jag tog en tablett av den ena sorten redan på vägen hem från affären, för att den skulle börja verka så snart som möjligt.
Trots det så var fredagen och natten till lördagen en jobbig natt då jag bara sov ungefär tre timmar totalt, men allt eftersom dagen gick så blev besvären mildare och mildare. Det verkar dock som att Rinexinet som jag nu tar två ggr om dagen, verkar ungefär tio timmar istället för tolv, så kanske skulle jag behöva ta den tre ggr om dagen, alternativt skjuta fram intaget ca två timmar varje gång. Det sistnämnda förslaget skulle då innebära att jag måste ta medicinen mitt i natten så småningom och det fungerar nog inte något vidare. Ska kolla med gynläkaren på MVC på tisdagkväll när jag ska dit och prata sjukskrivning om hon vet om jag kan höja dosen med en tablett om dagen. Det skulle vara optimalt tills dess jag fått ut allt förkylningsvirus ur kroppen, åtminstone!
Vi får se!

Idag har jag varit in till Blooms på Hornsgatan och träffat tre av mina "lattemamma"-kompisar och har mått alldeles förträffligt! De är så mysiga och två av dom har redan fått sina telningar (enligar) under sensommaren och den tredje väntar tvillingar precis som jag fast två veckor efter mig!
Tjejerna och bebbarna är så mysiga och vi har alltid massor att prata om. Av oss som träffades idag så är vi tre som gjort äggdonation och den fjärde är antingen ett hemmagjort- eller "vanligt" ivf-barn! Så vi har alla haft någon form av svårighet att bilda familj, men har slutligen lyckats!

Heldag på Karro

Onsdagen betydde i stort sett en heldag på Karolinska i Solna, först ultraljud vid lunchtid, sedan ett läkarbesök på special-mödravården några timmar senare. Sen gjorde vi faktiskt ett avbrott då jag åkte hem till Maffe och Tor åkte till jobbet en stund, för att åka dit igen till kvällen för att gå på föreläsningen/infokvällen för blivande föräldrar.

Om vi börjar med ultraljudet så var det främst för att kolla notch-flödet, dvs hur bra blodgenomströmningen är från mina kärl in till livmodern, men bebisarna blev även mätta för att beräkna ålder och vikt.
Mina kärl var utmärkta och det var ingen jätteöverraskning eftersom jag alltid haft lättstuckna ådror! :)

Bebisarna jämförs enligt kurvan för enlingar, vilket i sig är lite konstigt när det finns en hel del data omkring tvillingars tillväxt. Men jämfört med enlingar så ligger våra två småttingar bara 10-11% under tillväxtkurvan. I klarspråk betyder det straxt över 600 g stycket! :D
Det känns bra att de först och främst är lika stora, och för det andra har bra tillväxt!

Informationskvällen var också bra och bekräftade att det blir rätt för oss att välja Karolinska i Solna som förlossningssjukhus! Bara allt vi fick lära oss om hur man arbetar på Neonatalen, med för tidigt födda barn och vilken framgång de har med småttingar i ungefär tvillingarnas ålder nu, fick vågskålen att väga över till Karros favör!
De tre barnmorskorna som var där och presenterade sig och sina respektive avdelningar var oerhört professionella och visade sådan värme och glädje över sitt yrke att man kunde då rakt inte låta bli att känna sig entusiasmerad.

Valet av förlossningssjukhus blir enkelt!

Svårt att sova och andra små problem

De senaste nätterna har jag haft problem vid insomningen, dels har jag svårt att hitta en bekväm ställning för  nästäppan och allt mjukare bäckenleder har olika "krav" på vad som känns bra, och dels så känns det som om kroppen glömt bort hur den ska andas när jag sover, i alla fall precis i insomningsögonblicket! Det är en irrationell känsla, men en känsla som är svårt att handskas med. Tricket som fungerade natten till måndag var att läsa tills jag i stort sett somnade med boken i handen, då har hjärnan annat att syssla med än att tänka på andningen! Samma sak hände igår, men då var jag för trött för att läsa och Tor fick istället stryka mig över ryggen en stund och det verkar ha fungerat!
Ibland känns det som om det är för trångt i sängen, med alla kuddar som jag behöver för att stödja diverse kroppsdelar plus jycken som ska tränga sig in, helst där det blir lite obekvämt för mig, så blir det trångt och ibland varmt och då liksom kryper det i mig.

Igår kom det ett brev som gjorde mig olustig, det var från min fasters gamla barndomskompis som bor i Paris för det mesta men som besöker Sverige ett par ggr om året. I brevet berättar hon att hon lyckats spåra min faster, till ett servicehus! VA!!! Vaddå spåra...? Har inte socialtjänsten någon koll på närmast anhöriga - jag har inte hört ett ljud om detta!
Tydligen så har de tagit med varenda pinal från gamla lägenheten till nya servicelägenheten, men det står i kartonger i stort sett överallt och att packa upp och gå igenom kan servicehusets personal inte vara behjälpliga med utan det måste vi anhöriga göra! Ja det är ju en omöjlighet för mig att kunna hjälpa till med, under det närmsta 18 månaderna skulle jag vilja påstå... Då återstår bara mina syskon och eventuellt min snälla mamma, men de bor samtliga flera timmars resa från Stockholm...
Helt j-la idiotiskt!

Just nu sitter jag på jobbet och det är ganska lugnt för tillfället, men jag känner hur min kropp protesterar mot att sitta vid ett skrivbord med fötter och ben neråt. Jag kan bara sitta med benen i högläge så länge jag inte jobbar eller vill kolla på datorns skärmar.
Det är som ett stort kroppsligt obehag och jag kan tala om att knoddarna INTE gillar det! Dom simmar runt och orsakar en känsla av fjärilar i magen. Klart obehagligt i längden.
Tänker prata med läkaren på Special-MVC imorgon om hur det känns i kroppen efter en dags arbete och hur lite jag kan gå ifrån och vila under en arbetsdag! Jag vill inte jobba mer, och inte vill jag börja ta ut föräldrapenning för tidigt heller, men blir det nödvändigt så gör jag naturligtvis det.
Idag går jag in i vecka 25 och i all dokumentation som vi fått från Tvillingklubben så står det att kvinnor som väntar tvillingar brukar och bör bli sjukskrivna kring vecka 20-25! Varför sitter jag då här och mår dåligt!?

På bättringsvägen

Fortfarande förkyld, fast på bättringsvägen. Åtminstone med hjälp av mediciner, receptfria sådana som är okej när man är gravid.  Utan dom skulle jag inte kunna andas ordentligt och det skulle göra ordentligt ont att hosta!
Jag väcker nog bebisarna med min hosta på kvällen när vi lägger oss som jag skräller och har mig.
Hoppas att jag inte behöver använda nässprayen så länge till, vill inte förstöra mina slemhinnor i onödan!

Vi bytte grupp för Föräldrautbildningen, är tillbaka vid tre måndagkvällar med start första november så vi slapp gå igår mellan 8 och 10. Den här gruppen leds av min barnmorska och det var den vi tänkt oss från början, men så blev det för få föräldrapar i den och den ställdes in, för att raskt bli av igen!
Det kändes bra att byta tillbaka till Evas grupp, även om det hade varit roligt att börja redan nu, men vi kan vänta två veckor!

Igår var jag så på rygginformation hos sjukgymnasterna, det mesta var sånt jag redan läst mig till, men det var trots allt en del matnyttigt som information om hjälpmedel! Trodde i och för sig i min enfald att man fortfarande fick låna såna saker, men icke! Vi fick i alla fall prova stödbälten och fick reda på var man får tag i dem. Har beställt ett bälte idag - insåg att om det känns skönt redan nu, tänk hur mycket mer nytta jag kommer att ha av det sen när jag blir ännu större och det blir storhelgsfixardags!

Sedan i måndags har bebisarna sparkat så man kan känna det på utsidan, inte särskilt ofta och sällan mer än ett par sparkar i taget! Igår kväll så låg vi och kollade på när det rörde sig i magen, ser jätteroligt ut och precis som när jag kände de första fosterrörelserna eller såg bebisarna sparka och vifta vid det första ultraljudet, så fylldes jag av samma lyckokänsla! Allting blir så mycket verkligare för varje framsteg! :)

Förkyld mitt i natten

Är uppe och väntar på att nästäppan i ena näsborren ska släppa…
Åkte på Tors förkylning. Trodde nästan att jag skulle klara mig, men nej. Den slog till i söndags eftermiddag som en hammare i huvudet. Från ena stunden till nästa.
Jag var så stoisk att jag åkte till jobbet. Jag hade blivit inkallad i stället för en sjuk kollega - ironiskt nog - men hade sinnesnärvaro vid tillfället för informationen att flagga för att jag ev. kunde vara sjuk vid det laget. Eftersom jag inte kände att jag var "tillräckligt" sjuk för att skicka passen vidare på söndagskväll så åkte jag i alla fall till jobbet och öppnade. Började kl. 06.00. Redan vid sjutiden började febern göra sig påmind och jag mejlade och smsade nästa kollega på tur. När han inte hört av sig vid niotiden så ringde jag in honom i stället. Vid tiotiden kom han och löste av mig.

Hur som helst så kraschade jag så snart jag kom hem - hämtade täcke o kudde från sovrummet och lade mig på soffan och slog på teven. Det tog inte mer än tio minuter så slumrade jag till tevens sövande ljud!
Förloppet från ont-i-halsen-så-jag-kan-dö till snuvigare-än-snuvigast-snälla-befria-mig-från-plågorna har gått på två dagar och det är värsta stadiet, tyvärr verkar det vara ett tag… :(

Hoppas bara jag känner mig bättre till på torsdag, då är det dags för första kurstillfället på Föräldrautbildningen, och jag har även en rygginformationsträff hos sjukgymnasterna samma dag. För att inte nämna vattengympan, som jag nog får ta det väldigt försiktigt på om jag inte blir bra mirakelsnabbt.

Nästa vecka är händer det mycket, på onsdagen ska vi till Karolinska för notch-ultraljudet vid 11.30 och sedan har jag ett läkarbesök på specialmödravården där kl.13.30. Har befriat Tor från att följa med på det, även om det är skönt att ha ett extra par öron med som hjälper mig att komma ihåg saker som sägs. Får kanske försöka göra anteckningar och be läkaren upprepa sådant som är extra viktigt. Och på torsdag är det andra kurstillfället på Föräldrautbildningen.
Sen är det nog dags för att gå på någon av Karolinskas infoträffar för blivande föräldrar som ligger på onsdagskvällar och just 20 och 27 i oktober.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig igen - nu har nästäppan släppt!
Natti, natti!

Diverse händelser under de senaste två veckorna

Förrförra torsdagen var vi hos barnmorskan för en vanlig kontroll. Hon kollade mitt blodtryck som var bra, värre var det med mitt blodvärde som sjunkit från 136 vid inskrivningen till 108, så nu är det järntabletter i dubbel dos, åtminstone tills jag kommer ikapp.
Har tack och lov hittat en brustablett som smakar apelsin som funkar - fick tipset att prova blutsaft, men jag fixar inte ens lukten av det. Tor har tagit det i perioder när han var blodgivare för at boosta sitt eget blodvärde så jag vet vad det luktar…

Dagen innan barnmorskan var Tors födelsedag, så var jag på Ica vid jobbet och handlade lite mat. Det sista jag skulle ha innan jag var klar var en påse med rotfrukter ur frysdiskarna - naturligtvis fanns det bara två påsar av det jag skulle ha så de låg allra längst ner i disken. Dit når inte jag av mig själv och dessvärre fanns det ingen i närheten som jag kunde be om hjälp. Vilket jag gör om någon finns tillgänglig, annars brukar jag hoppa upp på diskens kant och hänga mig ner i disken för att fiska upp det jag behöver. Detta var vad jag valde att göra! Urkorkat - eftersom det faktiskt gjorde ont i magen sedan.
Så det var extra tur att vi skulle till barnmorskan dagen efter…

Hos barnmorskan fick vi också lyssna till bebisarnas hjärtan som tickade på i godkända hastigheter, men dom gillade inte att hon tryckte dopplern mot magen för dom smet undan så snart hon hittat dem! :)
Ettan var mycket omöjlig och flyttade på sig hela tiden, medan tvåan var lite svårare att hitta till en början, just för att hon ligger så högt upp och långt bak i livmodern. När man väl lokaliserar henne så är hon lättare att följa för hon smiter inte så långt, hon bara flyttar sig lite.

Nästa händelse kom under nästaföljande torsdag, då hade jag jobbat tre av fyra dagar och haft det ganska stressigt, samt att jag fått lite klåda från svamp i underlivet! Mindre trevligt, men tydligen extra vanligt om man som jag går på vattengympa en gång i veckan!
Hur som helst så kände jag mig mycket tung och trött på vägen hem från jobbet, och magen kändes väldigt spänd. Dessutom så hade jag lite ont i ena ljumsken. När jag kom hem gick jag på toa och gjorde nummer två - då lättade spändheten. Sen ringde Tor och jag tog med Maffe för att möta honom vid tunnelbanan. När jag gick på toa igen sen vi kom hem igen så hjälpte jag nog till och kliade lite med toapapperet.  Så när jag kollade på papperet, som jag alltid gör, så var det blod på det - hjärtat sjönk och hjärnan slutade fungera. Alla symptomen tillsammans gjorde mig förskräckt så jag försökte först att ringa MVC, men där svarar ingen utanför kontorstid, så då ringde jag gynakuten på KS, även om jag nog skulle ha ringt direkt till förlossningen eftersom jag var över 22v0d. Hur som helst blir man kopplad till sjukvårdsrådgivningen efter kl.17. Där fick jag prata med en sköterska som hjälpte till att bena ut vad alla symptomen kunde betyda var och en på egen hand och vilka som hörde ihop. Vi kom fram till att eftersom blödningen var enstaka och troligast berodde på att jag kliat sönder en slemhinna bara, och att spändheten släppt efter toabesöket - så var det nog inte något att oroa sig för. Jag talade om för henne att jag hade vattengympa samma kväll och att det är min barnmorska som håller i det och att jag kunde prata med henne om det hela direkt. Det tyckte sköterskan var en bra idé och vi lät det stanna vid det. Jag hade dessutom lugnat ner mig och insåg att det var varje symptom för sig självt och inga hörde ihop!
Jag gick till vattengympan och pratade med min barnmorska och hon höll med och sa att jag skulle ta det extra lugnt i vattnet. Vilket jag gjorde!

Har också varit till min vanliga doktor och fått kortisonspray mot min nattsnuva och nu sover jag jättebra, och i ett svep från det jag somnar till ca 5-6 på morgonen utan toabesök mitt i natten.

I fredags var jag på Underbara Barn-mässan i Älvsjö med min "lattemamma"-grupp. Där fick jag en chans att kolla närmare på vagnen vi velat se! Den håller absolut måttet och nu är den beställd - firman som var på mässan hade ett oslagbart mässpris så vi slog till och beställde den. :)

Idag har jag och Tor bakat fyra st Herman-kakor - hittade ingen som ville ha/hämta en del smet.
Vi har nyss fikat lite och provat varsin skiva och den var god!

Bildkavalkad

Här kommer lite magbilder som önskats av Circus Princess bl a:

Vecka 20

Vecka 21

Vecka 22

Vecka 23

Här är de senaste fyra veckornas bilder, vad som inte syns är att mellan v.22 och v.23 så har magen blivit bredare också. Det syns inte heller hur stor och hur mycket hårdare den blivit.

Beklagar lite att vi inte varit helt konsekventa med posen och platsen, men jag tror ändå att det framgår hur mycket som hänt på bara några veckor! :)

Den stora jakten - på barnvagn.

Efter att länge ha tyckt att Urban Jungles Mountain Buggie Duo är den rätta vagnen för oss så råkade jag se en variant till på stan. En som jag inte tänkt på att utforska. Efter lite research online så framstår EasyWalkers DuoWalker Sky som ett bra alternativ till MBD:n. Den är bara snäppet billigare men det finns fler fördelar där än nackdelar som har betydelse. Främst så är babyliftarna längre, tyvärr lika smala som till MBD:n men det går inte att göra så mycket åt utan att skaffa en klumpigare tvillingvagn, typ Teutonia eller Emmaljunga's vagnar. Sedan blir DWS:en mycket mindre när man fäller ihop den och det har avgörande betydelse medan barnen är så små att vi behöver liftarna också!

Idag har jag ränt runt och kollat på barnvagnar i tre barnaffärer utan att hitta EasyWalkers tvillingvagn på någon av dom, det lustigaste är att på en av dom, försökte försäljaren att övertala mig att MBD:n är bättre. Det kändes inte bra så dit går vi definitivt inte för att köpa vad vi nu bestämmer oss för!

På butiken som ligger vid Råsunda gick det bättre, inte för att hon hade EasyWalker Duo:n hemma, men hon skulle ta hem en svart en, för en sådan kan hon nog få såld oavsett förklarade hon. Jag var noga med att poängtera att vi nog skulle köpa en röd vagn innan jag gick därifrån.

Har fått rådet att köpa vagnen utomlands för då blir det billigare, men det är inte den enda aspekten att lägga på vagnen då priset inte är det absolut viktigaste. Det finns många saker som är viktigare t ex hur länge barnen kommer att kunna ligga respektive sitta i vagnen. Så långlivlighet och komfort under tid är viktigare, och sen hur praktisk vagnen är för mig och Tor som föräldrar.
MBD:n är visserligen smalast men i ihopfällt skick är den större men tunnare, vad bredden beträffar så är det bara tre cm som skiljer mot EWD:n och det är fortfarande okej.

Det är mycket att tänka på och flera val att göra - jag tycker nog att EasyWalker Duo:n kommer att motsvara våra behov bäst! Den går det även att skaffa adaptrar och sätta fast babyskydden i, förutsatt att man köper det babyskydd som passar. Turligt nog fungerar det babyskyddet även med Isofix-fästena i bilen vi köpt och är prisvärdig, samt har fått Råd & Röns bäst-i-test löpande under flera år! Det känns som ytterliggare ett plus och kommer göra saker som att åka och handla ensam mycket enklare!

Skrev om mina barnvagnsstrapatser idag på Facebook och fick en massa råd - jag är lite känslig när det kommer till oombedda råd och blir lätt förbaskad. Tyvärr är det en reaktion som är omöjlig att hindra och jag upplever denna blixtrande ilska ideligen. Jag har liksom inte tålamod med folk och deras ogenomtänkta agerande längre, i synnerhet ogillar jag dåliga bilförare. Nu är det inte så att jag reagerar på andra saker än normalt det är snarare så att jag blir argare för samma saker, eftersom jag nu ser på trafiken ur ett nytt perspektiv.
Så jag hoppas att jag inte gör alltför många människor arga under tiden fram till bebisarna kommer, för jag orkar inte låtsas heller!

Effektiv fastän jag är sjuk

Idag har jag varit ganska duktig - fastän jag har haft lite feber och varit rosslig i halsen. Jag kände mig lite bättre efter en promenad med Maffe och lite frukost i kroppen. När jag hade ätit frukost så scannade jag lite bilder till våra vänner Melina & Carmine som skulle användas till annonser på Blocket. Efter jag gjort klart bilderna så tog jag hunden och gick över till dem, de bor i ett av grannhusen, för att hjälpa till att lägga upp ett par annonser. Jag och Maffe blev kvar där rätt länge, stannade på lite fika och satt länge och pratade om ditt och datt.
Det är trevligt att hälsa på där, vi har blivit lite som extrafamilj. Deras lilla jycke Coco och Maffe gillar att leka med varandra och det var så vi lärde känna varandra.
Rätt var det var så började jag känna mig lite konstig och tittade på klockan - halv fyra - jag insåg genast att det var mitt blodsocker som börjat sjunka så Maffe och jag tackade för oss och skyndade hem för att äta lite.

Väl hemma så fixade jag i ordning lite rester som jag åt medan jag började fila på vår egen Blocket-annons för att sälja bort Tors gamla skrivbord och hurts.  Fick börja med att leta rätt på fotot av skrivbordet… det tog en stund. Kröp även omkring i barnrummet och mätte det omonterade skrivbordet som står där i väntan på ny ägare!

Jag passade på att ringa guldsmeden för att kolla om vigselringen var klar - det var den. Så jag & Tor for dit när han slutat jobbet och löste ut den vackraste ringen i världen! Min ring!
Vi lämnade ifrån oss våra förlovningsringar för tilläggsgravyr av Tors och uppsnyggning av min ring som behöver mattas. Vi passade på att äta middag i centrum, wok, innan vi promenerade hem!
Det börjar kännas i ryggen nu, bebisarna verkar växa så det knakar där inne, för det är tungt att gå ibland. Hade min första ischiaskänning igår kväll vid läggdags, turligt nog gick det över.
Annars har jag känt en tendens till foglossning och är ibland stel i ryggen när jag suttit ner en stund.

Nu är det dags för en sista promenad med jycken innan jag ska göra mig i ordning för bingen! Börjar 07.00 imorgon! :(
Fast imorgon jag ska träffa en bekant från min tid vid Green River Community College som är här för att värva nya svenska studenter till skolan! Jag ska ge henne ett handtag efter jobbet imorgon och på fredag eftermiddag! Det blir bara en stund imorgon eftersom jag har vattengympa imorgonkväll också! :)

Redan

Jag är bara halvvägs och allt går redan tyngre. Att böja sig framåt för att klä på hunden sele, knyta skor eller bara ta av sig strumporna - är redan jobbigt.
Jag har svårt att sova, inte att somna, men att få sova ut och somna om är stört omöjligt när jag vaknar och är täppt i näsan. Om jag inte använde nässpray med saltlösning och lite mentol och smörjde bröstet med lite Vicks Vaporub så skulle jag inte få sova alls!
Hoppas bara att det inte blir värre och mina hjälpmedel slutar hjälpa!
Jag hade inte trott att den tunga känslan i magen skulle komma så tidigt - bebisarna är ju inte särskilt stora ännu! :)

Nu på morgonen har jag haft en liten känslostorm och bölat för i stort sett ingenting! Det är inte heller så skoj när jag är bland andra. Det är okej så länge jag är hemma och med min älskade make!
Har dock inte riktigt fattat att jag är gift än, men varje gång det slår mig känner jag stor lycka! Kanske kommer vissheten så snart vigselringen är klar!
Jag får nog ta och ringa guldsmeden och kolla om den är klar - de kanske bara har glömt att ringa… för det har hänt förut när vi beställt smycken där att de ringt och sagt "ska ni inte hämta smycket någon gång" fastän ingen talat om att det kommit!

Ska ta mig en liten tupplur nu och se vad jag orkar ta mig för sedan.

Fin måndag med glada besked, lång tisdag och onsdag…

Måndag var en händelsefull dag och så även för de små i magen. Det var fullt hålligång från det vi kom till fostermedicin till dess jag gick och lade mig.
När vi satt i väntrummet på Karolinska så kände jag för första gången hur båda två fladdrade till samtidigt därinne. Troligtvis var de uppjagade av min puls, då blev jag i och för sig lite lugnare, men de fortsatte att vifta och sparka därinne. Jag känner inte ännu av några riktiga sparkar, bara att de liksom trampar/petar till något organ ibland, men för det mesta är det jag känner bara som ett litet darr inne i magen.
Hur som helst så fortsatte de att leva om därinne hela eftermiddagen, när jag var iväg till MVC för en mammagruppsträff så var det bitvis svårt att koncentrera sig.

Men tillbaka till ultraljudsundersökningen nu, vi var ju som sagt jättenervösa eftersom fladdret jag känt är så diffust och jag bara har gått upp ca 2 kg i vikt (gissar att det tagits från befintligt hull...), med en bekants historia i bakhuvudet hela tiden där en tvilling gick förlorad i v.23 - det efter att ha förlorat ett första barn i v.26 något år innan - gör sammantaget att det är svårt att komma till ro och vara tillfreds med graviditeten när bebisarna själva inte bekräftar sin existens med jämna mellanrum.

Hur som helst så började barnmorskan med att ge oss en överblick och visa båda tvillingarna och att deras små hjärtan pickade hur starkt som helst! Vi drog båda en lättnadens suck!
Sen gick hon igenom alla de kroppsdelar som ska gås igenom vid ett rutinultraljud och mätte hur stora de är genom att främst mäta kranium och lårben.
Ettan var lite svår att undersöka eftersom den envisades med att krypa ihop i fosterställning och gjorde sig pytteliten, medan tvåan precis som förra gången villigt visade upp sig, sög till och med på tummen vid flera tillfällen.

När hon var klar med det rutinmässiga så frågade hon om det var något speciellt vi skulle vilja se och då sa vi som det var att vi gärna ville se vad det var för kön på dom - om bebisarna tänkte samarbeta vill säga.
Och de gjorde de väl, i alla fall inga svårare krumbukter - och genom att peta lite på magen där ettan låg så rättade bebisen ut sig lite grann.
Efter bästa förmåga så sa barnmorskan att det verkar vara två flickor, med en brasklapp förstås för det går ju liksom inte att garantera att allt viktigt syns varje gång. Men nästa UL i oktober borde det gå att könsbestämma bortom rimligt tvivel!

Men vi kör på två flickor - rosa på allt! :)

Senare på eftermiddagen så var jag på Mammagrupp på MVC och då körde dom igång att busa i magen igen. Hade svårt att sitta stilla under den timmen som träffen varade.
Fick mig både bra och intressant information till livs av barnmorskan - som t ex om mamman & pappan bara är sambos och inte har gjort faderskapserkännande i förväg, och något händer mamman vid förlossningen så har sjukhuset inte rätt att lämna över barnet till pappan! Han har inga rättigheter till barnet! Sååå glad att vi klarade av vigseln nu!

De senaste dagarna har varit bra även om jag inser hur jobbigt det är för min kropp att jobba heldagar - två dagar och jag är helt slut! Vet inte hur jag ska klara av en femdagarsvecka om några veckor!
Just för att jag är så trött så har jag inte orkat skriva klart det här blogginlägget förrän nu!

RUL - bilder

Här kommer lite bilder från dagens ultraljud:

Båda tvillingarna m bebis ett till höger och tvåan till vänster.

Ettan som gärna ligger lite som en ostkrok! :)

Bebis två suger ofta på tummen som det verkar! 

Sådär ja - igen!

Så har vi slagit till och gått och gift oss!
I eftermiddags ca 16.55 blev vi vigda av en av kommunens förtroendevalda vigselförrättare med varsitt syskon samt Tors mamma och hennes sambo som gäster.
Jag har nu nytt efternamn och det känns spännande! :)

Under hela dagen har jag farit runt som ett torrt skinn för att snygga till här hemma samt förbereda för en liten skål i cava eller cider (för barn o gravida). Det fick jag betala för när jag stressade iväg till floristen för att hämta min söta lilla bukett och Tors knapphålsblomma - under promenaden hem fick jag lite sammandragningar, men de avtog när jag slog ner på promenadtakten och gick helt över när jag väl kom hem med min underbara bukett!

Vi hade 'bara' bjudit våra föräldrar och syskon till ceremoni och liten middag! Både Tors och min bror kom med sina familjer (minus Tors äldsta brorson) samt Tors mamma med sambo!
Det var en lagomt lång ceremoni för en hormonstinn och gravid brud som blev tårögd på slutet av den två minuter långa ceremonin!
Jag tror att vigselförrättaren blev lite rörd för vi fick varsin kram efteråt! :)

Efteråt åkte vi hem till oss och det var första gången någon från min familj kom och hälsade på sedan vi flyttat för 18 månader sedan!
Jag hade förberett och diskat champagneglas och ställt fram, handlat lite tilltugg och ställt fram blommorna som kommit med bud från min mamma! Hon befinner sig uppe i Lappland som 'supportpersonal' till min styvfar som är i älgskogen - så de kunde inte komma!
Men det gjorde inte så mycket eftersom jag inte hade orkat med ett större kalas än det som blev!

Vi hade bokat bord och förbeställt mat på Backstugan och det var gott och helt klart överkomligt prismässigt - det hjälper så klart att vi inte var så många och hade två yngre barn i sällskapet! ;)
Det blev en mycket trevlig kväll med god mat och härligt sällskap!

Och nu är jag fru C ist för fröken L! :)
Det är det bästa av allt!

Sådärja…

Så nu är första magbilderna tagna, men de sitter fortfarande i kameran och klockan är för mycket för att tanka upp dom och lägga någon av dom - är inte helt säker på att jag vill ha dom fladdrandes på nätet heller. Så vi får se hur det blir med den saken.

På måndag får vi se bebisarna igen - då ska vi göra rutinultraljudet. Jag vill veta vad det är för sort på dom och hoppas att de samarbetar och inte gör som förra gången då den ena korsade benen och den andra vände ryggen till! Tor skulle nog helst vänta på överraskningen, men så blir det nog inte. Jag vill kunna förbereda med kläder och fundera ut lite lämpliga namn. Hade det varit bara en så kanske jag hade kunnat vänta tills förlossningen med att få veta kön, men inte med två! Det kommer att krävas väldigt mycket planering för att vara tvillingföräldrar och kan man stöka undan några saker i förväg så är det bra! Ingen vits med att vänta med sånt som kan förberedas!

Längtar efter att få köpa lite bebiskläder - har bara köpt några bodies på Myrorna som jag haft mer som amuletter. Undrar om vi behöver köpa prematurkläder eller ej… Tror att varsin body nog blir nödvändigt i storlek 40-44, men att resten kan vara i storlek 50.
Nåja - det löser sig! :)

Trött och lite ömtålig

Är vansinnigt trött efter ännu en natt med svårt att sova p g a nästäppa fövärrad av en förkylning och kryddad med det vanliga toaspringet. Och att sen börja kl. sex lägger ytterligare sten på bördan.
Lade mig att sova en stund sen jag kom hem och sov i en och en halv timme. Nu är jag lite piggare men magen är fortfarande "trött" eller hur man nu ska beskriva saken!
Till råga på allt finns det ingen som kan ta mitt pass om jag skulle bli sjuk, den enda som är tillgänglig får inte jobba mer övertid! Den andra personen har redan tagit vår andra sjuklings pass…
Men om jag mår riktigt kasst så stannar jag naturligtvis hemma ändå.

Magen har växt lite till och går nu inte att missa, men som vanligt har vi glömt bort att fota den! När vi väl kommer på det är klockan så mycket att jag inte har lust att posera utan vill bara gå och lägga mig.
Vi vill naturligtvis ha lite minnen av hur magen växt så det blir väl endera dagen!

Shop til you drop

Som vanligt är det alltid något som saknas i garderoben. Jag har de senaste dagarna insett att t ex mina vanliga trosor som slutar i midjan inte längre är särskilt bekväma och att jag behöver en svart behå i "rätt" storlek! ;)
Och att bara ha ett par långbyxor som sitter skönt är ju också uteslutet...
Det slutade med ett par gråa mammabyxor, ett par mattsvarta mammaleggings, två par tjockare mammastrumpbyxor, ett par vanliga svarta nylonisar oxå mamma-, en brun blus, fyra par mammatrosor och en svart behå.
Bestämde mig också för att kasta ut min underlagskräm imorse när jag kollade hållbarhetstiden, så följdaktligen köpte jag en ny sådan och nytt puder också - man kan ju inte gå omkring och vara blank i fejan heller! ;)

Så nu borde man klara sig ett tag med kläder!

Efter shoppingrundan i Solna centrum tog jag en buss till Sundbybergs centrum för att möta Tor och äta en sen lunch på Subway - min favvo är en Subway melt med sweet onion-dressing och en halv sån blev det. Har kommit till stadiet när jag "kan äta" något i stort sett när som helst, kort sagt är jag hungrig jämt! ;)

Vi har lyckats få undan en massa lådor till olika apparater och maskiner som vi samlat på oss sen vi flyttade förra året - dom har legat i gästrummet, det som ska bli barnkammare vad det lider!

Vi har haft en produktiv dag och det känns bra!

Liv i luckan

Magen växer och det är liv i luckan igen. Det sistnämnda beror säkerligen på att jag jobbar varje dag - det verkar dom inte gilla riktigt! ;)
Och nej inga magbilder ännu - blir som inte av när man har tio andra järn i elden samtidigt! Förra helgen var antingen full av aktivitet eller vila efter aktivitet så då blev det inte heller och under veckan är i alla fall jag för trött för att hålla på med det.
Och det är ännu inte så mycket att se heller! Visst syns det om man tittar lite närmare på mig men det är inte alldeles uppenbart - jag kan fortfarande tas för att vara 'bara' tjock!

Hur som haver så är det mycket mer verksamhet i magen och det är nog blandat från bebisarna och från själva livmodern som växer. Igår kväll tyckte jag mig känna att det sparkade på ena sidan men som sagt det är fortfarande svårt att vara riktigt säker på vad som är vad. Sparken, om det var en sån, kom dessutom när jag precis höll på att somna in så jag kan ha drömt det hela lika gärna! ;)
Hoppas på en ny spark i medvetet tillstånd!

Ikväll är det dags för vattengympa igen och det ska bli så himlans kul, både jag och bebisarna trivs i 30-gradigt vatten! ;)
Önskar att "vår" simhall i Sumpan också var så där varm o skön - då skulle jag gå och simma flera dagar i veckan!

Kalasdag

I lördags var det stort kalas i Täby. Allra käraste svärmors 70-årsdag firades i retrospekt och hela tjocka släkten från när och fjärran (Stockholmsområdet, Västerås, Yttermalung) hade kommit för att fira jubilaren.
T ex Tors farmor (97 år), kusiner från Västerås inklusive fruar och flickvänner, m fl. De enda som saknades var kusinbarnen från Stockholm och Yttermalung!
Jag blev glad att få träffa de sista pusselbitarna d v s en kusin med fru som bor i Sthlms-området och kusinen med sambo och mor (min svärmors svägerska) från Yttermalung.
Men det betydde mycket att få träffa kusinfruarna från Västerås - de är också gravid, den ena med tvillingar som kommer relativt snart och den andra som ska ha sitt tredje barn ungefär en månad före oss!
Vi kommer förmodligen att få ungefär samtidigt för som hon sa "jag brukar alltid gå över tiden och du lär ju knappast gå hela tiden ut!" Och det kommer att bli spännande att se vem som blir först!

Maten på kalaset var mycket god men jag blev farligt frestad av de fina, goda brie-ostarna som fanns där... Får ta igen det med råge sedan! ;)
Tors morbror och dennes spelkamrat spelade fint på dragspel och klarinett, spelkamraten sjöng dessutom mycket fint! De var ett mycket populärt inslag på kalaset och till och med bebbarna i magen verkade gilla det för magen spändes ut ordentligt! :)

Igår tog vi det ganska lugnt och sov länge, sen höll vi på och städade och fixade därhemma, Tor lyckades klämma in både ett löppass och ett Bodypump-pass på gymmet. Själv nöjde jag mig med att gå med Maffe runt golfängarna och sen möta Tor vid Ica Maxi för att veckohandla.

Så idag har bebisarna varit sådär läskigt snälla och stillsamma, men det verkar som om det skulle kunna bero på att de har flyttat sig och valt sida och därmed inte trycker på livmodern i nederkant så mycket längre. Samt att de har hittat sin dygnsrytm, dvs de är lugna på förmiddagen och vaknar först fram emot eftermiddagen...
De verkar vara extra lugna dagen efter jag vilat mycket, eftersom det hände mycket både fredag (jobbade/bakade) och lördag (kalas) så hann de inte tagga ner förrän igår.
Annars känner jag smånypningar i nederdelen av livmodern av och till just nu och de är inte så där värst oroande men jag ska nog lägga dem på minnet i alla fall!

Äntligen sömn

Har sovit en "hel" natt utan toabesök och utan att vakna av att jag är täppt i näsan - luftrenaren tror jag är skillnaden, plus att själva sovtiden blev aningens för kort så det är nog därför jag inte behövde gå upp och kissa!
Men så är det när man kommer hem från vattengympan och är full av energi! Lite svårt att varva ner och somna på stört! Jag var ju dessutom hungrig efteråt och stigande blodsocker gör det också svårt att slappna av och somna.

Tur att det är fredag och tur att jag slutar riktigt tidigt! Tänkte börja hemkomsten med en tupplur, modell längre, sen är det lite bakning och sedan stryka kläder inför kalaset imorgon. Tors mamma har fyllt år i sommar och imorgon ska själva kalaset stå. Det var lite svårt att samla hela styrkan under högsommaren när folk varit bortresta på semester!

Det är jobbigt att börja klockan sex på morgonen, men ack så skönt när man ska gå hem redan klockan två på eftermiddagen! Normalt har jag inga problem att stiga upp tidigt, men när jag sovit lite för lite blir det så obehagligt efter någon timme på jobbet! Just nu mår jag ganska illa och skulle behöva gå hem och lägga mig och sova - men plikttrogen som jag är så stannar jag! Dessutom är det så bökigt att ringa in en ersättare till det allra första passet på jobbet. Så jag lider och hoppas att jag kan undvika sitsen i framtiden!

Lugna gatan ger paranoia

De senaste dagarna har det varit märkvärdigt lugnt i magen - det enda som känts i magtrakten är lite magknip. Detta har naturligtvis oroat mig en del, men efter att ha konsulterat de andra tjejerna på Familjeliv så har vi kommit fram till att bebisarna nog har hittat sin egen lilla dygnsrytm och att de säkerligen har valt sida i magen också.
Eftersom jag har jobbat hemma med att förkovra mig måndag-onsdag så har jag därför haft det ganska lugnt omkring mig. Idag är jag tillbaka på jobbet så började jag för det första klockan 6 och klev följdaktligen upp tidigare och se det var inte populärt med polarna i magen! ;)
De har fladdrat omkring, tror nästan de har haft bentagsträning därinne. Ett tag undrade jag om jag svalt min gamla mobiltelefon för det burrade som bara den. Nu har de lugnat sig lite igen.
Men det är iaf skönt att veta att det är full fart därinne!

Idag är det vattengympa igen! Hurra vad kul! Det var verkligen en positiv upplevelse för mig och jag längtar dit. Synd bara att det blir så förbenat sent innan jag kommer hem.

Hoppas jag hinner vila en stund i eftermiddag efter jobbet, är trött som vanligt för att jag inte sovit ordentligt. Det är flera saker bidrar till den dåliga nattsömnen, förutom att jag måste gå upp och kissa 3-5 ggr om natten så hittar jag ingen bekväm ställning att sova i. Eftersom jag får nästäppa när det börjar bli läggdags så vill jag gärna ha huvudet högt och kombinerat med den rekommenderade sovställningen på sidan så får jag ont i nacke och axlar. Dessutom blir det varmt i sovrummet fortfarande och jag tror att det påverkar min nästäppa. Ska be Tor att vi kör luftrenaren på natten, hoppas att det hjälper!
Ikväll kanske jag somnar snabbare eftersom jag ska på vattengympan - blev så härligt varm och gosig efter det! Visserligen fick jag energi och blev pigg direkt efter, men jag hoppas att jag sen snabbt blir trött och somnar tidigt eftersom jag ska upp 4.30 imorgon också!

Känns skönt att det är liv i luckan igen, men synd att jag ska 'måsta' åka till jobbet för att de ska vakna och visa lite akrobatik!

Just det, magen har vuxit ytterligare lite och är nu såpass att de flesta ser att jag är gravid och inte tjock! ;)

En trött AquaMama

Den här veckan med att jobba har varit jobbig för mig - jag mår mycket sämre de dagar jag jobbar och blir helt slut till kvällen. När fredagen kom så hade jag ackumulerat så mycket trötthet att jag inte orkade göra något vettigt - orkade inte ens göra i ordning något vettigt att äta!
Man skulle ju lätt tro att vattengympan på torsdagkvällen skulle varit nog skäl för denna trötthet, men på torsdagen efter klassen så var jag snarare upprymd och fylld av energi!

Vattengympan var härlig, det var vansinnigt skönt att få träna ordentligt igen! Meditationsövningarna var också bra och samtalet under fruktstunden också. Vi simulerade också förlossning och det var en mycket suggestiv övning som tog mig till ett ställe jag inte vågat gå till - förlossningen och ögonblicket när de lägger barnen på mitt bröst! Jag började gråta och kunde knappt sluta - jag har liksom inte vågat tänka mig så långt fram tidigare. Men det kändes befriande och igen kändes allting verkligare för mig.

När jag kom hem från vattengympan så skrev jag några rader i några av de trådar jag tillhör på Familjeliv. Fick då en varning, i all välmening (?), från en av de som redan blivit tvillingmamma genom ÄD, att vara försiktig med vattengympa för att det kan framkalla sammandragningar hos tvillingmammor. Jag tyckte det lät väldigt konstigt då vattengympa är den skonsammaste form av motion man kan tänka sig. Hon sa också att Tvillingklubben avråder från vattengympa och det är då rakt inte sant! Tvärtom. Jag kollade i vår pärm från Tvillingklubben där vi redan är medlemmar och naturligtvis så stod det att först efter v.28 ska man vara försiktig!
Jag blev mycket upprörd i synnerhet innan jag han kolla sanningshalten i påståendena! I slutänden så blev jag besviken när jag inte ens fick en ursäkt för det som inte var sant (Tvillingklubbens rekommendationer) utan bara mer "ville bara väl" och att det inte erkändes att rädslorna kom från enstaka personers erfarenhet av vattengympa. Personer som jag gissar är äldre än mig och i sämre fysisk kondition till att börja med!

Hur som helst, har fått en hel del gjort idag t ex plockat in de kläder som låg i en stor hög i sovrummet samt de som låg i badrummet, tvättat tre-fyra maskiner med tvätt, plockat undan alla smyckesaskarna och lagt dem i en av de nya korgarna i bokhyllan, kört diskmaskinen, handlat lite och motionerat jycken.
Sen till kvällen fick jag trevligt besök av min kompis och hennes lilla blandrasvalp Ronja! Vi gick och köpte en varsin pizza och sen pratade vi hela kvällen. Det var kul.
Tor ringde från Björkliden och berättade lite om sina upplevelser på fjället, men han får nog dra dom igen för jyckarna förde ett sånt oväsen att det var svårt att koncentrera sig! Det hade nog gått bra - under omständigheterna i alla fall!

Har känt mig ogravid idag, har mått så bra att jag nästan blir orolig för bebbarna! Men jag antar att det är andra trimesterns gyllene dagar som slagit till! :)
Nu sent på kvällen har jag känt lite växtvärk och dragningar i ligament så något växer därinne i alla fall!

Kollar lite på film i väntan på att bli riktigt trött! "Strul" med Björn Skifs, som jag spelade in från tv för över en månad sedan! :)
Imorgon kommer Tor hem igen! Det ska bli skönt!

Fladder och burr

Igår eftermiddag började jag troligtvis att känna av fosterrörelser. Från båda dessutom. Det började med att det kändes som en fisk slog i nedre delen av livmodern och övergick till att bli som ett litet tryck ungefär där bebis ett ligger. Jag inbillar mig att h*n tryckte till med sina fötter och lyckades ta spjärn mot moderkakan eller något, för så kändes det.
Lite senare kände jag att det burrade lite högre upp, liksom när mobiltelefonen vibrerar i byxfickan. Det tror jag var bebis två!
Hur som, så har bebisarna uppenbarligen börjat leva om en hel del för nu känns det lite "konstigt" i magen ibland. Det närmaste jag kan beskriva det, förutom med konstigt, är att jag blir "trött i magen"!

I natt har jag sovit dåligt igen. Jag blir så täppt i näsan och eftersom det är rekommenderat att ligga på sidan så kan jag bara ha en kudde under huvudet, annars får jag nackspärr, så vaknar jag när jag har svårt att andas genom näsan. Jag får lätt panik när jag inte kan andas med näsan. Näsdropparna jag har är jättebra, men de verkar inte hela natten igenom.
Som om detta inte vore nog så vaknar jag någon timme innan jag ska kliva upp av att jag är alldeles kladdig och svettig, OCH kissnödig.
Fick iaf tipset av en av tjejerna i min mammagrupp från Familjeliv att prova Tonic Water mot krypet i benen och peppar, peppar så verkar det hjälpa!

På torsdag börjar vattengympan på Solna Wellness Center (gamla Turkosen) och läraren är min barnmorska Eva! Det känns jättetryggt att få träffa henne varje vecka i poolen. Hon är jätterar och väldigt mån om både mig och Tor! :D
Ja och om bebisarna också naturligtvis! ;)

Har precis börjat längta väldigt mycket efter min egen mamma ganska ofta och vad jag förstår är det en del av hela "paketet"! Så jag ska försöka att kolla med Tor om vi inte kan åka upp så snart mamma och K kommer hem från sin Strömnäs-vistelse!

Starka och fina

Våra två små gryn mår utmärkt - vi fick lyssna på deras små hjärtslag hos barnmorskan idag!
Och mitt blodtryck är under kontroll, förra gången var det 140/90 vilket är gränsfall till högt men inte riktigt och den här gången var det 140/80 fullt normalt! Puh! En lättnadens suck är dragen!

Det var dock inte helt enkelt att hitta den lilla bebisens hjärta - h*n hade lagt sig lååångt ner, nära "utgången" och var väldigt svår att hitta!  Den stora var betydligt lättare h*n låg kvar i ungefär samma position tror jag, i alla fall på ungefär samma ställe!

Tor blev märkbart lättad när han hörde den lillas hjärta slå också! På något sätt visste jag att dom var okej båda två.

Jobbmåndag speciale

Nu är semestern slut och jag är tillbaka på jobbet igen. Tyvärr. Känner att det här jobbet liksom suger musten ur mig. Eller iaf kreativiteten...
Är dessutom helt utsjasad av att inte få sova ordentligt på nätterna - de senaste två nätterna har det liksom krupit i benen och det har varit nästintill omöjligt att få sova.

Idag ska vi till barnmorskan igen och ska få lyssna på Bill & Bulls små hjärtan.
Är lite nervös vilket är dumt, då det driver upp mitt blodtryck. Jag har egentligen ingenting att vara nervös för, magen växer såpass att det märks skillnad nästan varje dag, så rätt grejer händer och inga konstiga saker har hittills inträffat! Go figure!

Ska gå på lunch straxt och då kanske jag slutar frysa också! Tur att jag tog på mig både de fina rosa stödstrumporna och mina fina nya, nyupplagda mammajeans! :)
Annars hade jag väl frusit ihjäl här.

Har upptäckt att stolarna på jobbet inte är särskilt bekväma fastän de är nya - när jag rest mig för att gå på toa kan jag knappt räta på ryggen. Inte skönt alls. Undrans hur mycket hjälp jag kommer att få med anpassning...

Första mammaplagget

I eftermiddags hade vi bokat tider på Axelssons spa i Gallerian, T för en massage och själv hade fick jag medicinsk fotvård. Hade nog räckt med en spa-pedikyr den här gången. Det var skönt och jag fick en del goda råd av terapeuten, men det var lite dyrt för det jag fick.
Efteråt så tänkte jag kolla lite på mammabyxor för det börjar bli ganska trångt i de byxor som finns i min befintliga garderob! Vi försökte hitta mammakläderna på H&M men där har de gjort om och det saknades skyltar som visade till rätt ställe så vi gick raskt vidare. Iddes inte stanna och kolla på Lindex o KappAhl utan gick rakt på Polarn & Pyret. Imorse bläddrade jag i Amelia - Vänta Barn och såg där en annons för deras finna mammajeans. Dom har två modeller, en med låg midja och en med hög och jag köpte mig ett par med hög midja för då räcker de längre!
Kände att det andra paret inte skulle ge tillräckligt stöd om några månader.

Imorgon ska jag lägga upp byxorna så de är redo att användas!

Shopping spree

Idag hade vi hyrt en liten bil, med betoning på liten, för att göra en liten shopping tur i Barkarby.
Första stoppet blev Stadium för att köpa nya promenadskor/vardagsskor - blev glatt förvånade att de hade precis de skor vi eftersökte och till reapris dessutom. Sedan gick vi in på Ikea - dels för att rekognosera spjälsängsterrängen, men också för att införskaffa en del saker vi funderat över och under vandringen genom varuhuset kom vi på fler idéer för att effektivisera varenda centimeter av vår underbara lägenhet! :D
På Ikea hittade vi några olika LACK-hyllor. En ny sidoväggslös variant i rött till köket för kokböcker och annat löst småplock, en vanlig 110 cm vägghylla och tre små, också i rött, som ska hänga över T:s skrivbord och ha saker som foton, pärmar och diverse på. Med oss ut hade vi också en 180 cm bred bäddmadrass som är mycket tjockare än de flimsiga 90:s vi har nu (!), två stora korgar till mina fina bokhyllor, en stor vispskål (4 liters) och lite annat smått.

På vägen till Plantagen för att köpa lite nya och större krukor stannade vi vid Babyproffsen för att kolla om de eventuellt för barnvagnen vi är intresserade av och till min förvåning fanns där två stycken Urban Jungle Duo, både nya och gamla versionen. Jag vill ha den nya med separata suffletter! :D Det fanns en billigare variant, Babytravels Dublin - men den kändes verkligen billigare och var en bra bit längre (handtag till fotstöd)! Så det blir nog en UJ Duo! *yeay*

Under de senaste två veckorna har det gått upp för T att vi nog kommer att behöva en bil för att kunna hälsa på i Ljusdal på ett stressfritt sätt! ;) Så sista stoppet på vägen hem blev Upplands Motor i Akalla för att titta på några av de bilmodeller vi tror oss vara intresserad av. Tur var det för då kunde vi avskriva ett par stycken iaf!
Listan för de vi är riktigt intresserade av innehåller Volkswagen Caddy Life, Ford Focus kombi, Ford Mondeo kombi och Volvo V70, sen tillkommer några märken och modeller vi ännu inte sett på riktigt.

När vi kom hem bar vi in prylarna och sedan tog vi Maffe på en långpromenad runt Råstasjön! På vägen tillbaka upptäckte vi att iFormloppet gick i Sumpan (golfängarna med omgivningar)! Massor med tjejer i varierande åldrar och kondition ställde upp i lila tröjor!
När vi var nästan hemma mötte vi Melina och lilla Coco Chanel (en 9-månaders blandrasvalp) och vi stod och pratade en stund medan jyckarna lekte - Maffe ääälskar lilla Coco! Så småningom gick vi hemåt och Melina bjöd in oss på en liten fika! Som brukligt är fick vi hjälpa Carmine med lite datorproblem! Men det gör vi så gärna för han betalar med historier ur livet och annat intressant! :D
Ibland får vi höra lite gulliga historier om deras kända söner och barnbarn! Sönerna är italienskt macho fast på ett ganska rart sätt och pressen har farit ganska hårt åt hela familjen ibland! Lägger mig inte i vad som är sant eller inte - vi umgås med deras föräldrar för att de är trevliga och rara människor i vår omgivning! Ska försöka bjuda över dem till oss när vi fått ordning på arbetsrum och barnrum!

En mycket givande dag! Men jag känner att dessa händelsefyllda dagarna tar på krafterna varje gång jag reser mig upp från soffan efter en stunds vila! Undrar hur det kommer att gå att jobba, vi som har sådana stressiga dagar ibland…
Det oroar mig en aning faktiskt - det är nämligen lätt att inbilla sig att man ska kunna "ta det lugnt" - speciellt inte när jag vet att jag vid kö-bildning jobbar extremt hårt och fokuserat… Jag skulle dessutom inte kunna gå ifrån mina kollegor om det var kö, fastän jag behöver vila… helt galet - jag vet!
Ska försöka att diskutera lämpliga alternativ med min teamchef och teamledare - eftersom jag med stor sannolikhet kommer att bli helt eller delvis sjukskriven från vecka 20-28 åtminstone om man ska tro litteraturen från Tvillingklubben och min svenska gynläkare!

Nåja - får ta itu med det när semestern tar slut på måndag!

Mamma på vift

Idag var det träff med de andra "äldre mammorna" från Familjeliv! Det var tredje gången jag var med och idag var vi riktigt många och tre av varje "sort". Tre som redan blivit mammor, tre höggravida och tre mindre gravida! Jag hör då naturligtvis till den sista gruppen! :)

Den här gången var vi på Café Panorama i Kulturhuset och det var verkligen ett bra ställe - gott om plats, barnvänligt, bra fika och lättare mat på lunchmenyn, samt lätt att ta sig till!

Som vanligt flög tiden iväg och vips så var klockan nästan fem! Jag fick skynda mig för att hinna köpa lite småsaker jag behövde, som en ny och större bh, fler par av de fantastiska stödstrumpor som finns på Designtorget, sen hittade jag även fler "stora" trosor (inga mammatrosor ännu) och ett sött nattlinne!

Har haft lite ont bakom pannan och under ögonen så jag tror jag har en lättare bihåleinflammation och idag när det varit varmt och kvavt så har det eskalerat till en huvudvärk - mindre kul! Ännu mindre kul att jag dessutom redan har problem med nästäppa på nätterna…

Ikväll har tvillingarna pysslat med något för jag har känt ett lätt obehag, men bara för en kort stund och efter lite vatten så kändes allt bättre. Kul att de har roligt på sin morsas bekostnad! ;)

Fina ungar

Idag har vi sett de två små röra sig och dom ligger liksom skavfötters fast som i våningssäng på något vis. Båda två verkar vara helt friska och var mycket livliga - de viftade på händer och sparkade med sina små ben. Bebis 1 ligger i nederslaf och låg liksom lite upp-och-ned! ;)
Nr 1 är också ca en cm kortare än tvåan. Bebis 2 ligger då i en rymlig överslaf, helt horisontell och är som sagt lite längre. Tvåan är samma foster som haft en dubbelt så stor fostersäck ända från början. Det är nästan som att man skulle kunna tro att ettan är en tjej och tvåan en grabb, men det var för tidigt att kunna se det. Ettan korsade dessutom benen så det hade inte gått att se iaf - tvåan låg med ryggen till större delen av undersökningen. :)

Det var så himlans vackert att se två små livliga bebisar, för nu liknar de verkligen bebisar! I v.9 såg de mer ut som cellklumpar och då var det bara det lilla pyttehjärtat som rörde på sig!

Två små busungar blir det - det är då ett som är säkert!



Ultraljudet vi var på idag var ju för att fastställa en sannolikhetsgrad för kromosomförändringar och som vi trodde så var den så liten den kunde bli! 1:20000.
Jag bad om att få göra detta KUB/NUPP-test mest för att få en chans att se dom innan rutinultraljudet i september. Visserligen ska vi få höra på deras hjärtan den 16/8, men det känns tryggt att veta att de tål att mamma gör lite Yogalates och ändå är fulla av liv och fart!
=D

Inte särskilt bra bilder men bebis ett ligger till höger och bebis två till vänster.