Bil, blodvärde och bebisar…

Det gick bra hos barnmorskan, allting såg bra ut t o m blodvärdet hade ökat till 121! Det var ju inte min vanliga bm Eva, utan en annan bm, Åsa, som också är mycket trevlig. Hon var också mycket skicklig i att lokalisera ettan och hennes hjärtljud på en gång. Eva brukar få jaga henne lite med dopplern. Det kan hända att det blev lättare tack vare att hon har vänt sig och lagt huvudet nedåt, då har hon ingenstans att ta vägen. Båda låg ungefär som de gjorde vid ultraljudet för en vecka sedan. På en vecka har magen dessutom växt minst en cm och det trots att ettan vänt sig och känns som om hon tar mindre plats.

Jag berättade för bm Åsa om att jag brukar bli rödrosig om kinderna och känna mig frusen, så där inifrån och ut, på eftermiddagen och kvällen. Hon trodde att jag nog bara var trött och behöver vila mer. Sagt och gjort så åkte jag direkt därifrån till Kista centrum för att luncha med Tor, Ulf och Fia. Fia och jag gick lite i affärer före och efter lunchen - vilket är tvärtemot vad jag egentligen borde ha gjort. Tor gick tillbaka och jobbade någon timme innan han ringde och sa att vi kunde göra sällskap hem, för att åka och hämta ut bilen.
Sagt och gjort, vi hade dessutom fått tid att köpa och byta till vinterdäck på en gång. Det tog ganska precis en timme från det att vi åkte hemifrån efter att ha rastat Maffe en snabbis och till att vi hämtat ut bilen, åkt till däckverkstaden och återigen var hemma!

Vid det laget var jag helt slut och hade så jätteont i halsen att jag var nästintill grinfärdig. Det kändes tydligt att jag hade feber, så jag tog en Alvedon direkt vi kom hem och satte mig i soffan under en massa filtar och åt en isglass för att svalka halsen.

Under kvällens lopp bestämde jag mig för att boka en akuttid på vårdcentralen för att kolla så att jag inte dragit på mig halsfluss eller något liknande också - det vore ju just snyggt!
Så på torsdag morgon hade jag en tid hos en jätteduktig och förstående läkare som lyssnade noga till hela min historia och sedan kollade mig i både öron och hals, innan hon tog ett halsprov. Jag hade inte några streptokocker i halsen, tack och lov. Det handlar nog snarare om ytterligare ett virus som fått lite draghjälp av influensavaccinet.

Har fortfarande ont i halsen, men det kändes som om det är på väg att släppa det också när jag gick och lade mig. För helt plötsligt blev den lilla hosta jag har kvar produktiv och jag kunde spotta ut några små klumpar (äckligt jag vet). Men eftersom det var läggdags så tog jag min Cocillana som jag brukar och vaknade vid fyratiden och var hungrig och frös, och nu är halsen öm igen.
Har druckit lite havremjölk med chokladsmak, två Bragokex och en bit BabyBel-ost! Mjölkprodukter och liknande lägger ett litet skydd i halsen och har på så sätt lindrat min onda hals!
Ska straxt gå och lägga mig igen! Tänker sova ut ordentligt eftersom jag inte har några åtaganden alls under fredagen - sa t o m ifrån fikat med "lattemammorna" - orkar inte åka in till stan och trava. Ska vila så att det finns en chans att kunna åka till Västerås på söndag för att hälsa på makens faster och kusiner med familjer! Och äta lite adventslunch och även träffa Tors söta farmor!

Gjorde en god gärning under torsdagseftermiddagen också, när jag hjälpte Carmine och Melina att skriva ett viktigt brev. Han ser ju inte att varken läsa eller skriva längre och det är svårt för Melina att skriva ett myndighetsbrev på svenska så jag och Manfred knallade över och hjälpte till. Det är roligt för Maffe att komma dit och leka med deras lilla blandrashund Coco också. Dom älskar verkligen att busa med varandra. Lilla Coco och även Maffes andra polare, chihuahuan Basseman, har givit Maffe leklusten tillbaka! Det är jätteroligt att se!

Nu börjar jag känna mig varm och halsontet är lite lindrat - tillbaka till sängen.

PS. Ber om ursäkt för den utomordentligt dåliga svenskan i förra blogginlägget… Orkar inte rätta det. DS.