Fin måndag med glada besked, lång tisdag och onsdag…

Måndag var en händelsefull dag och så även för de små i magen. Det var fullt hålligång från det vi kom till fostermedicin till dess jag gick och lade mig.
När vi satt i väntrummet på Karolinska så kände jag för första gången hur båda två fladdrade till samtidigt därinne. Troligtvis var de uppjagade av min puls, då blev jag i och för sig lite lugnare, men de fortsatte att vifta och sparka därinne. Jag känner inte ännu av några riktiga sparkar, bara att de liksom trampar/petar till något organ ibland, men för det mesta är det jag känner bara som ett litet darr inne i magen.
Hur som helst så fortsatte de att leva om därinne hela eftermiddagen, när jag var iväg till MVC för en mammagruppsträff så var det bitvis svårt att koncentrera sig.

Men tillbaka till ultraljudsundersökningen nu, vi var ju som sagt jättenervösa eftersom fladdret jag känt är så diffust och jag bara har gått upp ca 2 kg i vikt (gissar att det tagits från befintligt hull...), med en bekants historia i bakhuvudet hela tiden där en tvilling gick förlorad i v.23 - det efter att ha förlorat ett första barn i v.26 något år innan - gör sammantaget att det är svårt att komma till ro och vara tillfreds med graviditeten när bebisarna själva inte bekräftar sin existens med jämna mellanrum.

Hur som helst så började barnmorskan med att ge oss en överblick och visa båda tvillingarna och att deras små hjärtan pickade hur starkt som helst! Vi drog båda en lättnadens suck!
Sen gick hon igenom alla de kroppsdelar som ska gås igenom vid ett rutinultraljud och mätte hur stora de är genom att främst mäta kranium och lårben.
Ettan var lite svår att undersöka eftersom den envisades med att krypa ihop i fosterställning och gjorde sig pytteliten, medan tvåan precis som förra gången villigt visade upp sig, sög till och med på tummen vid flera tillfällen.

När hon var klar med det rutinmässiga så frågade hon om det var något speciellt vi skulle vilja se och då sa vi som det var att vi gärna ville se vad det var för kön på dom - om bebisarna tänkte samarbeta vill säga.
Och de gjorde de väl, i alla fall inga svårare krumbukter - och genom att peta lite på magen där ettan låg så rättade bebisen ut sig lite grann.
Efter bästa förmåga så sa barnmorskan att det verkar vara två flickor, med en brasklapp förstås för det går ju liksom inte att garantera att allt viktigt syns varje gång. Men nästa UL i oktober borde det gå att könsbestämma bortom rimligt tvivel!

Men vi kör på två flickor - rosa på allt! :)

Senare på eftermiddagen så var jag på Mammagrupp på MVC och då körde dom igång att busa i magen igen. Hade svårt att sitta stilla under den timmen som träffen varade.
Fick mig både bra och intressant information till livs av barnmorskan - som t ex om mamman & pappan bara är sambos och inte har gjort faderskapserkännande i förväg, och något händer mamman vid förlossningen så har sjukhuset inte rätt att lämna över barnet till pappan! Han har inga rättigheter till barnet! Sååå glad att vi klarade av vigseln nu!

De senaste dagarna har varit bra även om jag inser hur jobbigt det är för min kropp att jobba heldagar - två dagar och jag är helt slut! Vet inte hur jag ska klara av en femdagarsvecka om några veckor!
Just för att jag är så trött så har jag inte orkat skriva klart det här blogginlägget förrän nu!