Svårt att sova och andra små problem

De senaste nätterna har jag haft problem vid insomningen, dels har jag svårt att hitta en bekväm ställning för  nästäppan och allt mjukare bäckenleder har olika "krav" på vad som känns bra, och dels så känns det som om kroppen glömt bort hur den ska andas när jag sover, i alla fall precis i insomningsögonblicket! Det är en irrationell känsla, men en känsla som är svårt att handskas med. Tricket som fungerade natten till måndag var att läsa tills jag i stort sett somnade med boken i handen, då har hjärnan annat att syssla med än att tänka på andningen! Samma sak hände igår, men då var jag för trött för att läsa och Tor fick istället stryka mig över ryggen en stund och det verkar ha fungerat!
Ibland känns det som om det är för trångt i sängen, med alla kuddar som jag behöver för att stödja diverse kroppsdelar plus jycken som ska tränga sig in, helst där det blir lite obekvämt för mig, så blir det trångt och ibland varmt och då liksom kryper det i mig.

Igår kom det ett brev som gjorde mig olustig, det var från min fasters gamla barndomskompis som bor i Paris för det mesta men som besöker Sverige ett par ggr om året. I brevet berättar hon att hon lyckats spåra min faster, till ett servicehus! VA!!! Vaddå spåra...? Har inte socialtjänsten någon koll på närmast anhöriga - jag har inte hört ett ljud om detta!
Tydligen så har de tagit med varenda pinal från gamla lägenheten till nya servicelägenheten, men det står i kartonger i stort sett överallt och att packa upp och gå igenom kan servicehusets personal inte vara behjälpliga med utan det måste vi anhöriga göra! Ja det är ju en omöjlighet för mig att kunna hjälpa till med, under det närmsta 18 månaderna skulle jag vilja påstå... Då återstår bara mina syskon och eventuellt min snälla mamma, men de bor samtliga flera timmars resa från Stockholm...
Helt j-la idiotiskt!

Just nu sitter jag på jobbet och det är ganska lugnt för tillfället, men jag känner hur min kropp protesterar mot att sitta vid ett skrivbord med fötter och ben neråt. Jag kan bara sitta med benen i högläge så länge jag inte jobbar eller vill kolla på datorns skärmar.
Det är som ett stort kroppsligt obehag och jag kan tala om att knoddarna INTE gillar det! Dom simmar runt och orsakar en känsla av fjärilar i magen. Klart obehagligt i längden.
Tänker prata med läkaren på Special-MVC imorgon om hur det känns i kroppen efter en dags arbete och hur lite jag kan gå ifrån och vila under en arbetsdag! Jag vill inte jobba mer, och inte vill jag börja ta ut föräldrapenning för tidigt heller, men blir det nödvändigt så gör jag naturligtvis det.
Idag går jag in i vecka 25 och i all dokumentation som vi fått från Tvillingklubben så står det att kvinnor som väntar tvillingar brukar och bör bli sjukskrivna kring vecka 20-25! Varför sitter jag då här och mår dåligt!?