Vad hände sedan...

När jag startade bloggen hoppades jag orka skriva lite varje dag. Först och främst trodde jag att jag skulle gå längre än 32 veckor och att amningen skulle fungera. Med två pyttesmå prematurer som behövde sondmatas var tredje timme i 6-7 veckor blev det inte mycket varken tid eller ork kvar till skrivande.
Istället drabbades jag av utmattning.
Med läkarhjälp, terapi och medicin blev jag bättre. Tillräckligt för att orka jobba heltid i tre månader medan maken var föräldraledig. När hösten kom och barnen snart skulle börja i förskola drabbades jag av ångest och panik.
Fick då diagnosen GAD. Min utmattning smög sig på igen, mycket tack vare en mycket stressande arbetssituation och en relativt sett dålig arbetsgivare. Det ordnades en uppsägning pga arbetsbrist. Jag trodde att jag skulle lyckas få ett nytt jobb i kommunikationsbranschen särskilt som jag lyckades tigga till mig en gratisutbildning i digital teknik! Jobben gick till andra, lyckades inte ens få en intervju...
Tröttnade på att känna mig värdelös och tog ett lagerjobb. Mitt knä brakade, det opererades in en knäledsprotes, sjukskrivning, strul med arbetsgivaren ang rehab och återgång. Sjukskriven i ett år. Kort sagt tog det ytterligare 18 månader av krångel med en omedgörlig arbetsgivare innan jag blev fri. Dock kostade det mig nästan min familj när jag blev utan någon form av ersättning under sommarmånaderna. Det började ljusna lite när ett ”riktigt” jobb såg ut att kunna bli mitt. Tyvärr lät jag mig övertalas att trixa med min anställning så ytterligare ersättning uteblev.
Igen höll jag på att förlora min familj och jag låg mycket nära gränsen att göra slut på allt. Jag såg INGEN utväg men det var tack vare barnen, som jag kämpat för att få, som alla mina försök att hålla mig flytande var grunden till.
Nu börjar jag komma på fötter, jag har fortfarande min familj även om vi är långt ifrån sammansvetsade som par och föräldrar. Utgången för kärnfamiljens överlevnad är fortfarande osäker.

"40+ gravid med tvillingar som väntas i början av 2011."
Flickorna kunde inte vänta till nästa år utan ville ut NU!!
Liv föddes 20101214 kl. 06.25
Nina föddes 20101214 kl. 07.48
Trots att de kom vid 32v+0d och är små så var de starka och andades helt på egen hand.
Nu växer flickorna dag för dag…
Tyvärr orkade jag inte skriva klart min förlossningsberättelse och drabbades av förlossningsdepression så det är mycket som jag inte skrivit om här och jag orkar inte gå tillbaka sex månader i tiden och skriva ikapp om allt utan det får bli små referat och hänvisningar till besök på BVC, Neo och liknande som stöd för minnet.