Helgdrama

För ovanlighetens *ironi* skull började dramat på fredagkvällen.
Jag studsade upp från soffan när jag kände hur det bara rann till i trosorna… Tor trodde att jag skulle kräkas - för vi hade varit hos Ingrossos på Focaccia-pizza och eftersom det är min favvopizza så var han rädd att jag förätit mig och skulle få magknip igen!

Jag blev lite nervös att det skulle vara vattnet som gick - men det kom bara lite grann. Så nästa oro blev att jag höll på att läcka ut fostervatten lite i taget. Det skulle i så fall resultera i inläggning.
Som vanligt när det händer nya och okända saker i graviditeten, så blir det alltid en dragkamp om vad som är vad och jag måste lägga ut texten av hur det känns försiktigt för att inte skrämma maken alltför mycket för då hittar jag inget stöd som jag ofta behöver - för jag är ju den som står där med magen och ska försöka tolka alla nya konstiga saker som händer i min kropp!
Hur som helst så ringde jag inte förlossningen förrän vid 2-tiden. Efter att ha berättat och förklarat så fick jag rådet att använda en binda och avvakta någon timme. Vi gick och la oss istället, kan inte säga att jag sov särskilt bra, men jag gjorde som hon sa.
Jag fortsatte att läcka under natten och morgonen, och efter att ha rastat Maffe ringde jag förlossningen igen för nu var vätskan inte genomskinlig utan svagt rosa.
Barnmorskan som svarade ställde ytterligare frågor och undrade om vätskan kunde vara urin och jag svarade att jag inte var helt säker på det, eftersom det som läckte kom på två olika sätt, det som jag kunde kontrollera (urin) och det som bara liksom vällde fram i små portioner (ca 2-3 msk) som jag inte kunde stoppa. Hon tyckte absolut att jag skulle komma in och kontrolleras.
Jag sa att det kanske skulle dröja någon timme eller två för att jag ville vänta till maken kom hem (han var och tränade) och hon sa att vi inte skulle göra oss någon brådska.
Medan jag väntade på Tor, så försökte jag fixa så att alla olika väskor skulle vara packade så mycket som det är möjligt. Så jag tvättade upp flickornas nya mössor och vantar, samt lite annat, och packade en väska med baby- & förlossningssaker och en annan med saker jag skulle behöva om jag blev inlagd!
Vi kom väl dit någon gång vid 13.30-tiden och jag fick komma in i ett undersökningsrum direkt och fick lämna urinprov och de ville se min binda som tyvärr var ganska nybytt och inte hade något av det rosa på den. Sen sattes ctg-mätare och en pulsmätare på mig.
Och blodtrycket mättes… ingen kul historia, med tanke på att det var gränsfall på högt i onsdags när jag var hos barnmorskan.
Sedan när man mätt och tyckt att barnens hjärtljud var fina och starka så var det dags att hoppa upp i en gynstol för undersökning. Sedan gjordes ett VUL och ett vanligt UL för att konstatera att mängden fostervatten var rätt. Och det var det.
Sen togs ett blodprov och efter det fick vi åka hem!
Det enda som inte var bra, förutom att jag får gå omkring med binda för att jag läcker urin i stort sett hela tiden, var som sagt blodtrycket så nu ska jag mäta det själv och om det inte går över kontakta min mödravårdcentral och se vad dom tycker behöver göras!

Vi åkte till Västerås på söndagen för att äta adventslunch och träffa Daniel & Therese tvillingflickor, och de andra där. Det var bara Jakob och Marlene som inte var där. Kändes skönt att få träffa Tors härliga 97-åriga farmor en gång till innan barnen kommer! Vi fick godkänt på de valda namnen - tydligen är hon inte så förtjust i en av D & T's tvillingars namn! ;)
Hon är för go, den gamla damen!

Vi fick fina bröllopspresenter i form av pengar från dem alla också! Så nu är vi rika som troll! ;)

Så efter en natt med massvis med toabesök och krampiga ben och ganska lite sömn så har jag mest legat på soffan och vilat - på ordination av doktor Tor! :)